Jag älskar att läsa högt. Jag läser fortfarande högt för mina två stora pojkar, 12 och 14 år (om och när de vill, förstås). Igår började vi läsa Balladen om en bruten näsa av den norske författaren Arne Svingen. Jag skrattade högt flera gånger, trots att huvudpersonen lever under ganska sorgliga omständigheter. Tänk att kunna hantera ett svårt ämne med humor på ett så skickligt sätt.
Det är verkligen inte lätt att skriva för barn och ungdomar. Funderingarna de bär på tillhör livets svåraste frågor. Barn kräver ärlighet och vill inte ha några krusiduller. Samtidigt får det svåra inte bli för tungt; en tonåring kan pendla mellan svart och vitt och det svarta kan bli väldigt svart.
Att fundera ut en historia som hÃ¥ller kräver sin kvinna (i mitt fall). Tanken ”det här gÃ¥r aldrig” dyker upp som en liten röd figur med horn och treudd. Försöker att inte drabbas av prestationsÃ¥ngest när jag läser andra, fantastiska barnböcker utan istället lära mig. Försöker lÃ¥ta lusten att skriva styra. Kanske kör jag huvudet i väggen och fÃ¥r en bruten näsa, bildligt sett, men vad gör det? Jag har i alla fall haft kul pÃ¥ vägen.
Nog finns det mÃ¥l och mening i vÃ¥r färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
Ur I rörelse av Karin Boye
[onecomsocialsharing]
