Äldste sonen, som går i musikklass, har klasskonsert i kväll. Han och några kompisar har gjort en egen rap. Eller heter det rapp?
Svenskaläraren skrev ”rapen” pÃ¥ tavlan och klassen undrade om det verkligen hette sÃ¥. Är inte rap ett ofint läte och inte skön musik?
Så sonen frågade mig, den självutnämnda svenskaexperten. Det måste väl ändå heta rappen i bestämd form, svarade jag. Men helt säker var jag inte.
Om jag inte är 100% säker på ett ord måste jag alltid kolla upp det (kanske en tvångshandling). Det är ju faktiskt inte så lätt med dessa importerade ord. SAOL säger att det går bra att säga både rap och rapp i obestämd form. Men i bestämd form heter det alltid rappen. I en Språkspalten i SvD från 2010 skriver Siv Strömquist, som är docent vid institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet:
”Ett annat engelskt ord som ställer till problem när det används i svenskt skriftsprÃ¥k är rap som egentligen betyder ’samtal, slang’ men som ju numera oftast används om talliknande sÃ¥ng och den musik som ackompanjerar sÃ¥dan sÃ¥ng. Det här ordet mÃ¥r bäst i svensk sprÃ¥kdräkt i svenska texter. â€Rapmusik†kan knappast missförstÃ¥s, men â€raptävling†väcker oönskade associationer. â€Rapa†och â€rapare†är heller inte bra.
Självklart bör vi skriva rappa, rappare – och egentligen också rapp. Svensk ordbok (2009) anger ocksÃ¥ mycket riktigt rapp som en variantform av rap. Musiken alltsÃ¥, inte det ljud som uppstÃ¥r när man rapar. Observera att den bestämda formen alltid blir rappen, även om man utgÃ¥r frÃ¥n alternativet rap.”
Japp, då vet jag. När sonen står på scen i kväll ska ha inte rapa, utan rappa.
[onecomsocialsharing]
