Publicerat

Coffee is a mom’s best friend

kaffe

Planer är bra men man måste vara beredd på att de blir omkullkastade. Särskilt om man är mamma.

Jag hade tänkt skriva ett par timmar i förmiddags någon annanstans än hemma, men en sjuk son tvingade mig att ändra mina planer. Inte ett ord har jag skrivit idag. Men hjärnan jobbar tydligen ändå. Utan att jag aktivt tänkt på min berättelse har nya idéer poppat upp. Nu längtar jag till jag får möjlighet att skriva nästa gång och testa idéerna. Nästa skrivstund planerar jag till klockan 22 i kväll, när att göra-listan är avklarad.

Nu ska jag droga mig med kaffe så jag håller mig vaken.

Att göra-lista onsdag em

  • fixa mellis
  • förhöra 12-Ã¥ring pÃ¥ Europas länder och huvudstäder
  • vika tvätt
  • hänga tvätt
  • laga middag
  • röja köket
  • skjutsa till musikskolan och tillbaka
  • natta fyraÃ¥ring samt se till att hans tvÃ¥ äldre bröder kommer i säng innan jag själv däckar.

[onecomsocialsharing]

Publicerat

”Ni är bajskorvar allihop.”

IgÃ¥r var min självdisciplin urusel, idag har jag gjort precis det jag hade bestämt att jag skulle göra. Jag har ägnat mina fria timmar Ã¥t mitt barnboksprojekt – läst och skrivit. Ända fram till hämtningen pÃ¥ dagis. Heja mig!

latte

Jag bestämde redan igår att jag inte skulle sitta hemma idag. Så jag och min MacBook åkte ner på stan efter att jag lämnat på dagis. Först satt jag på mysiga Café Hellmans och skrev (och njöt av en god latte och en ljuvlig kanelbulle). Efter lunch satt jag på biblioteket och skrev en stund. Sedan läste jag barnböcker och lånade tre skrivarhandböcker. Det behövs, kan jag säga.

bibblan

Det är en rejäl utmaning att skriva för barn, märker jag. Idéerna jag har i huvudet ska inte bara formuleras, vilket är svårt i sig, utan formuleras på ett språk som tilltalar det lilla barnet. Vilka ord låter bra i en femårings öron? Hur mycket dialog är lagom? Hur många scener ska jag skriva, så att det blir spännande men inte rörigt? Jag behöver läsa barnböcker för att se hur andra gör. Läser barnböcker gör jag ju varenda dag, när jag läser högt för min fyraåring. Men när jag nu håller på med en egen berättelse läser jag på ett annat sätt. Och dessutom utan att min fyraåring är med! Som idag på bibliotekets barnavdelning, där jag satt bland de färgglada kuddarna i fönsternischen djupt försjunken i Kompisen är för liten.

bokhörnan

Men bajskorvarna, då? De är med i boken.

Här är ett smakprov (som mycket väl kan komma att omarbetas):

Alla barnen skrattar. Långhåriga Sara ler. Vilgot tittar ner på sina randiga strumpor och säger tyst:

”Ni är bajskorvar allihop.”

[onecomsocialsharing]

 

 

Publicerat

25 minuters självdisciplin räcker inte!

disciplin

Idag har jag inte haft någon skrivdisciplin. Ingen. Alls. Jag är så besviken på mig själv. Visst, jag har gjort en massa nyttiga saker. För andra. Men jag skulle ju skriva! Jag öppnade worddokumentet jag hade planerat att skriva på tjugofem minuter innan jag skulle hämta på dagis. Tjugofem minuter! Det var så dags. Eftersom det var ett tag sedan jag skrev var jag tvungen att läsa igenom vad jag skrivit och dessutom kolla igenom synopsis innan jag var back on track. Och då var det dags att gå till dagis. Vad tänkte jag? Att jag skulle hinna få till några vettiga ord på tio minuter? Eller öppnade jag filen bara för att kunna säga: jo, men jag satt med mitt manus en stund idag. Som jag hade bestämt. Hm.

När jag tog min vanliga kopp kvällste slog jag, som av en händelse, upp artikeln om självdisciplin i senaste numret av Skriva. Skönt, det är fler än jag som har problem med att stanna kvar på skrivstolen. Och vad bättre är, forskning visar att det går att träna upp sin självdisciplin. Är man bra på självdisciplin i ett område är tydligen chansen god att det smittar av sig på andra områden. Eftersom jag är expert på disciplin vad gäller alla arbetsuppgifter i hemmet, så borde det väl för sjutton vara möjligt att föra över det beteendet till mina skrivprojekt. Jag börjar träna på allvar imorgon. Nu j-vlar.

[onecomsocialsharing]