Fröken Duktig tar igen sig

desinficera

”Ursäkta. Jag mÃ¥ste ta hand om en kaskad som hamnade pÃ¥ hallgolvet. Fortsätt mötet utan mig, jag kommer tillbaka när jag är klar.”

Jag erkänner: jag är en sån där som vobbar (men jag begär inte ersättning från FK om jag får lön). Igår var det lite halvt hysteriskt, måste jag säga. Jag satt i telefonmöte och tömde kräkhink och desinficerade toastol i pauserna. Vid ett tillfälle var jag tvungen att avvika en längre stund; när minstingen inte hann till toaletten utan tömde maginnehållet över hela hallgolvet. Jag borde ha fotat eländet och messat den tjänsteresande mannen, som säkert satt och njöt en god lunch med kollegor medan jag låg på knäna med skurtrasa och kväljningar. Istället städade jag snabbt upp, såg till att lillen hade det bra och återgick till mötet.

En sån där äckligt effektiv Fröken Duktig som diskuterar processförbättringar med kollegorna samtidigt som hon som torkar kräks och annat otrevligt, kör tvättmaskin efter tvättmaskin i samma takt som ungarna kräks, fyller på vattenglas och tröstar. Det var jag igår.

Idag vabbar jag.

Hellre en snopp på en staty än en snippa på väggen.

sn

Jag hade inte tänkt att den här bloggen skulle innehålla politiska inlägg. Klockan fem över sex i morse, i sällskap av en kopp Earl Grey och tidningen, ändrade jag mig. Så fort jag satt mig på tåget till Stockholm plockade jag upp paddan och började skriva ett inlägg. Jag hade inte täckning hela vägen, så jag kunde inte publicera inlägget (jag kanske slumrade in en stund också, för efter tio minuter rullade tåget in på Stockholms central).

Nåväl, inlägget förblev ett utkast och jag gick på utbildning i att hålla lönesamtal. Trodde det hela var över tills jag kom hem och såg tidningen på matbordet. Då tryckte jag på publicera-knappen.

Från i morse:

Det måste vara jobbigt att tillhöra kommunledningen i Nyköping just nu. Divisionschefen och skolchefen för barn, utbildning och kultur har nästan dagligen blivit ifrågasatta för politikernas beslut att lägga ner profilklasserna, ett beslut som de som tjänstemän ska verkställa. Och nu har dessa herrar och deras kollegor dessutom fått en snippmålning på halsen (att Carolina Falkholts grafittimålning reduceras till en snippa tycker jag för övrigt är beklagligt).

Divisionschefen och skolchefen pratar om organisationen av den nya högstadieskolan som den största förändringen i skolan på 40 år. Ja, att förändring behövs för att förbättra bland annat integrationen är det nog ingen som säger emot. Däremot att kommunen tar bort något som fungerar: profilklasser, där eleverna känner gemenskap och visar goda studieresultat. DET är det många som inte kan förstå. Men duon Pettersson/Rudholm väljer att svara med blahainlägg i tidningen och kör på som om inget har hänt. Jag hade nästan resignerat och börjat ställa in mig på att dumheterna kommer bli verklighet när en abstrakt bild av en kvinnas underkropp dök upp i lokaltidning, bloggar och riksmedier. Och då rann liksom bägaren över.

Ska Nyköpings kommun blir känd som kommunen som utan större efterforskningar anlitade en konstnär, pröjsade 40 000 kronor och hoppades att konstnären i frÃ¥ga skulle mÃ¥la nÃ¥got trevligt som anknöt till ”teknik, vetenskap och närheten till havet” och sedan, när det blev lite FÖR modernt, mÃ¥lade över hela verket?

Kommunen säger att inget beslut är taget än. Snälla, stå för era handlingar och tänk om. Det behövs en snippa bland alla snoppar!

Garam masala och soffhäng

garam m.

Sedan jag började jobba har jag inte skrivit särskilt mycket. Min kreativitet har istället fått utlopp i matlagningen. Den går ju inte att hoppa över och då är det lika bra att göra något kul av den.

Idag blev det nötfärsbullar kryddade med garam masala i rökig tomatsås, bulgur kokt med kanelstång och citron, yoghurt och grillad chili. Vi sätter alltid betyg på nya rätter. Resultatet avgör om vi ska laga rätten igen. Om alla ger en femma eller mer är det givet att rätten kommer på bordet igen. Om någon sätter lägre betyg är det mer tveksamt. Mannen och jag gav dagens provskott nio av tio, men hos kidsen gick rätten inte hem alls. Deras betyg blev fyra respektive två av tio. (Då tyckte deras snälla mamma synd om dem och lät dem äta sig mätta på pastaresterna från i fredags.)

Vad har jag mer gjort för kreativt idag? En febrig fyraåring, för trött för annat än tv-tittande, gav mig ursäkt att boa in mig i soffan med en bra bok. Jag borde förstås ha stannat där hela dagen, men se det är omöjligt för flitiga Charlotte. Istället tog jag en svängom med dammsugarslangen och tvättkorgen. Att jag aldrig lär mig: dammtussarna och tvätten går ingenstans. De är kvar i morgon också. Jag beundrar alla som lugnt kan sitta kvar i soffan och tänka: jag viker tvätten i morgon, nu har jag lust att sitta här!

Nåväl. I morgon börjar en ny vecka. Med nya chanser att lära mig att skjuta upp det tråkiga en dag till och istället ägna mig åt det som gör gott i själen.