Jag har upptäckt en ny blogg. Den handlar om Abbe – en alldeles speciell kämpe. En liten kille som föddes med ett hjärtfel och en kromosomavvikelse. Bloggen drivs av Abbes pappa, som med ömsinta, raka och osentimentala texter och fantastiska bilder bjuder in läsaren till Abbes och hans storebrors liv. Bloggen är nominerad till Ã…rets blogg: Engagemang i Finest Awards. GÃ¥ in och rösta om du gillar den!
Jag har precis upptäckt bloggen och inte hunnit läsa sÃ¥ mycket än. FörstÃ¥s började jag frÃ¥n början; det är där jag själv varit. Akuttransport till Östra sjukhuset (numera Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus), totalt kaos i huvudet, sitta pÃ¥ en BB-avdelning bland andra nyförlösta men utan bebis, vänta pÃ¥ besked frÃ¥n kardiologerna om vad som är fel. Jag fick en stor klump i halsen och förflyttades 15 Ã¥r tillbaka i tiden. När jag läser ord som ”prostivas, ”barn-IVA” och ”rum 3 pÃ¥ avdelning 323” sÃ¥ förstÃ¥r och känner jag med hela min kropp vad dessa ord innebär. Skräck. Och en massa andra jobbiga känslor.
När jag gick igenom den svåra tiden då mitt hjärtebarn föddes, höll på att dö, opererades, höll på att dö igen, opererades och opererades igen, orkade jag inte skriva ett enda ord. Det hade säkert varit ett bra sätt att bearbeta det jag upplevde och kände, men det gick inte. Jag som alltid älskat att skriva, som aldrig haft svårt att få fram orden, kunde inte. Det var bara tomt.
Så fantastiskt att det finns någon som sätter ord på känslorna, som berättar om skräcken, rädslan, ilskan och om hur fantastiskt det är att få sova tätt intill och lyssna på ljudet av ett ovanligt, alldeles unikt barnhjärta. Någon som ger andra en liten insikt om hur det är att leva med ett hjärtebarn. Tack, Abbes pappa, för att du sätter ord på det omöjliga!
