Semesterkur

image

Idag var sista arbetsdagen på fyra veckor. Den här semestern är efterlängtad och välbehövlig. Vi har inga stora planer, men det blir miljöombyte och mycket tid med familjen. Och lite tid för mig, hoppas jag. Mitt bästa sätt att koppla av, vid sidan av att sjunga, är att läsa böcker. Den här semestern ska jag också få till en ut-och-jogga-vana (till en början ut-och-lunka-vana). Tyvärr är jag fortfarande inte helt kry från min förkylning, men det blir jag väl snart.

Jag har laddat upp med en massa aloe vera-produkter, som ska göra mig mer välmÃ¥ende pÃ¥ tre mÃ¥nader. Tog första shoten av dunderdrycken, 100% aloe vera, när jag kom hem frÃ¥n jobbet. (Följde upp med en GT, hoppas inte det tar effekten av dunderdrycken.) Blir spännande att följa den utrensningsprocess som tydligen sätts igÃ¥ng i kroppen. Har ocksÃ¥ köpt ett dunderserum och en dunderögonkräm som jag hoppas ska göra att jag ser tio Ã¥r yngre ut efter semestern. Kanske skulle ta en före och efter-bild…

Tack för inspirationen, Hannah! Jag ser fram emot resultatet.

Säker dialog

yxa

I min lokaltidning SN går Inger Frimanssons senaste roman En yxa åt Alice som följetong i sommar. Jag började följa den (trots att jag egentligen inte gillar följetonger; jag kommer ha avbrott i min prenumeration delvis under semestern och missa en massa avsnitt) och fastnade direkt. Underbar dialog, som den här mellan de två unga flickorna Alice och Evelina. Ja, så nu måste jag förstås skaffa boken så jag kan läsa klart under semestern. Som för övrigt börjar om tre dagar. SÅ skönt!

     ”Mamma heter Angela. Det betyder ängel, vet du det? Hon mÃ¥lar tavlor. Hon har faktiskt till och med ett eget galleri i Gamla stan. Du fattar, va? Galleri. Där folk fÃ¥r visa upp sina tavlor, ja, konstnärer alltsÃ¥. Fina tavlor som de har gjort. Fast en del är bara skit. Det brukar pappa säga. Mamma gillar inte när han säger sÃ¥, hon tycker att han är von oben.”

     ”Von oben? Är det dum eller?”

     ”Typ.”

     ”SÃ¥ han är dum dÃ¥, din pappa?”

     Evelina rodnade.

     ”Nä. Han är bankdirektör.”

     Det var sådana svar som fick Alice att skratta på riktigt. Evelina skruvade generat på sig. Hon försökte skratta hon också, men förstod nog inte riktigt vad det var som var så roligt.

     ”Han heter Johannes, min pappa”, la hon till i ett nervöst försök att hitta fotfästet.

     ”Som han i Bibeln alltsÃ¥?”

     ”Va?”

     ”Han som de högg av huvudet pÃ¥ och la upp pÃ¥ ett fat. Hans huvud alltsÃ¥. Det har ni väl läst om i skolan?”

     ”Jag vet inte.”