Lusten tar över

Vilken lycka när lusten kommer tillbaka! En dag för några veckor sedan kom den tillbaka till mig. Oväntat, i en situation då jag minst anade det. Jag trodde den hade dött, att jag aldrig skulle uppleva den sköna känslan av att inte kunna stoppa den svindlande känslan, att inte ha kontroll över vad den gör med mig, att låta lusten ta över och leva sitt eget liv. Jag trodde inte att jag skulle kunna ge mig hän igen, att jag skulle våga, att jag skulle tro på att passionen åter skulle få mig att tro på att det jag drömmer om kan bli verklighet.

Det är lite frustrerande att jag inte vet vad som gjort att lusten är tillbaka. Kanske är det helt enkelt så att jag börjat läka, att mitt långa sorgearbete äntligen ger resultat. Hur som helst är jag tacksam över min nyväckta lust och ger efter för passionen.

#nyttskrivprojekt #allyouneedislove

Ingen kommer undan

De senaste månaderna har en ny arbetsuppgift gjort mitt vanligen så roliga jobb lite tristare. Inte går det att komma undan denna arbetsuppgift heller, eftersom den är tvingande enligt lag – en lag som dessutom har ett grymt oinspirerande namn. Inte heller på fritiden kommer jag undan. Förutom att jag som alla andra förärats med mängder av mejl om denna nya lag, som ska rädda mänskligheten från storebrors öga, har jag förgyllt min blogg med en integritetspolicy (tack WordPress för mallen!). Halleluja, frälsningen är nära.

När plan A blir plan B (och kanske C)

Inget gör så ont i modershjärtat som när barnen har det svårt. Det kan räcka med ett oväntat bekymmer eller ett bakslag för att få mig ur balans. Ofta kan man inget göra som förälder mer än att finnas där och trösta, lyssna, peppa. Jag är bra på att lyssna, men sämre på att låta bli att ge råd. Ibland är råd bra, men oftast behövs de inte – den du försöker råda har svaren själv och behöver bara någon som lyssnar. Jag tränar på att inte ge råd, men kan inte låta bli att komma med, vad jag tror är, visdomsord. Senast idag. Förhoppningsvis var de bra för sonen, men de blev jobbiga för mig själv.

”Livet blir nästan aldrig som du planerar. Hur bra livet blir beror på hur bra du är på att acceptera och gå över till plan B.” Sa jag till sonen. Sedan grät jag en skvätt inombords för att sonen måste gå över till plan B. Därefter grät jag en skvätt till för att jag själv inte kan genomföra min senaste plan B, trots att jag accepterat den, därför att jag är i händerna på någon annan. Jag ska låta bli visdomsord på ett tag.

Tack och lov verkade sonen hantera sin nya situation helt ok. Och för egen del? Tja, i morgon är en ny dag. Jag kanske kommer på en plan C.