Som de flesta andra är jag överlycklig över den underbara värmen som intagit vårt land. Men för mig är det bästa med värmen att den ger en oerhörd lindring av det värsta symtomet av min sjukdom.
Det jag lider mest av på grund av min sjukdom är att mina händer blir vita-blå-röda (i nämnd ordning) av minsta kyla. Minsta kyla kan vara att leta efter något i frysen i 20 sekunder eller att gå i en sval mataffär i två minuter en varm sommardag. Tillståndet kallas Raynauds fenomen och är ganska vanligt, särskilt hos kvinnor. Nästan alla som drabbas av fenomenet lider ”bara” av vita fingrar, men för ett fåtal beror tillståndet på en bakomliggande sjukdom. Som i mitt fall; nästan alla som har systemisk skleros lider av Raynauds.
Att fingrarna blir vita/blå beror på att blodkärlen krampar fortare än normalt när kroppen utsätts för kyla. Följden blir blodbrist i fingrarna, ett tillstånd som förstås inte är bra under längre tid. Det kanske inte låter så farligt, men det är ganska besvärligt. Händerna domnar och blir fumliga och det gör väldigt ont när krampen släpper och blodet kommer tillbaka till fingrarna (som då blir röda). Jag har ganska svår Raynauds och mina fingrar är blå nästan jämt under det kalla halvåret, om jag inte ser till att hålla händerna varma. Sedan jag fick diagnosen, och förstod att det kan vara farligt att fingrarna har blodbrist, har jag blivit mer rädd om mig. Jag har i princip alltid på mig ett par torgvantar i ull, även inomhus. Också i temperaturer som andra tycker är behagligt varma.
Jag har varit väldigt öppen med min sjukdom inför vänner och kollegor. Men de kollegor jag inte jobbar så nära med har jag inte berättat för. En av dessa kollegor frågade mig i vintras om Kelly Clarkson var min idol. Den amerikanska sångerskan, som var den första Idolvinnaren, hade tydligen svarta halvvantar på sig i någon musikvideo. Efter den frågan insåg jag att det antagligen finns de som tror att jag använder torgvantar som en cool accessoar. Jag tyckte det var lite pinsamt. Men jag kan inte bry mig om detta, trots att jag är väldigt fåfäng. Jag måste ha de inte så coola vantarna på mig, till och med varma dagar som idag. Ja, jag fick faktiskt ta på dem under min tur på ICA idag. Där gick jag i kortkort kjol och tunn topp – och ullvantar.
Det känns lite trist att alltid ha samma tråkiga svarta vantar på sig, sommar som vinter. Jag kanske ska leta upp den där gamla musikvideon. Kanhända kan jag få inspiration till nya sätt att bära vantar och matcha dem med övriga klädseln. Fram till jag hittar videon ska jag njuta av den ljuvliga värmeböljan och vara tacksam för varje dag jag kan låta ullvantarna ligga kvar i handväskan.