Man ska vara glad över att bli äldre. Alternativet, att inte få fortsätta alls, är ju inte lika kul (vad vi vet i alla fall). Trots det, tycker i alla fall jag, att det vissa dagar är lite jobbigt att upptäcka nya rynkor som påminner om att jag blir äldre.
Men idag har jag känt motsatsen: vad det är härligt att jag blir äldre! Jag har till och med känt denna sköna känsla två gånger idag – lucky me.
På min årliga kontroll av ögon och syn, påpekade jag att det nog är dags. Min optiker har i flera år stuckit den pyttepyttelilla texten framför näsan på mig, men jag har klarat att läsa de allra minsta bokstäverna utan problem. Jag har blivit lite besviken – det finns så många snygga bågar, men jag har inte haft skäl att skaffa nya. Men nu kan jag gå loss bland bågarna, med gott samvete. Inget shoppande för shoppandets skull, jag BEHÖVER ju detta. Åh, så härligt att bli äldre och kunna skylla en ny look på biologi, inte åldersnoja eller shoppinghets.
Bara kort efter besöket hos optikern fick jag uppleva åldersglädje igen. Jag lunchade med en ung kvinna, som jag aldrig träffat förut. Hon visade sig vara pigg, klok, framåt och mycket trevlig. En bit in i vårt intressanta samtal kände jag att vi skulle kunna ha ett ömsesidigt givande utbyte av tankar och erfarenheter och vips så hade jag frågat den unga kvinnan om hon ville fortsätta träffas som mentor och adept. Hon svarade ja, och för andra gången idag kände jag mig tacksam över min ålder. Tack vare min ålder har jag, förhoppningsvis, erfarenheter att dela med mig av som kan vara nyttiga för en ung kvinna, som just blivit chef. Jag hade inte heller kommit på tanken att ställa frågan om jag inte varit så mycket äldre. Vem som blir mentor åt vem återstår att se. Jag tror att jag har minst lika stort behov av att ta del av en 27-årings tankar som det omvända.
Så imorgon bitti kommer jag vara glad åt rynkorna som möter mig i spegeln. Hoppas jag…