Ibland händer saker som får marken under en att skälva till lite. Ibland ganska mycket.
Vad som är omtumlande är väldigt olika för olika personer. Det beror på hur man är som person, vilka stöttande personer man har i sin närhet, vad man upplevt tidigare i livet. Något som får den ena att deppa ihop totalt får den andra att rycka på axlarna. Det som får någon att fullkomligt tappa fotfästet, får en annan att se nya möjligheter. Det som får en person att undra hur den ska klara att ta sig upp på morgonen, får den som tagit sig igenom en rad svårigheter att på sin höjd bli lite bekymrad.
Vi är ofta snabba att döma, snabba att hitta förklaringar till andras reaktioner och beteenden. Men vi vet så lite om varandra. Vi har ofta ingen aning om vad som ligger bakom ett stelt leende, ett svalt bemötande, en sur kommentar. Kanske är det en händelse som skulle få dig att inte komma upp på morgonen? Men den du möter har kravlat sig upp ur sängen, sköljt ansiktet i kallt vatten och bestämt sig för att möta världen trots eländet. Ett stelt leende är nästintill oöverstigligt att få fram, men så mycket bättre än det ansiktsuttryck personen egentligen skulle vilja visa. En sur kommentar hundra gånger bättre än de hemska saker som skulle kunna komma ut ur personens mun.
Vi är alltid ansvariga för vårt beteende och våra handlingar. Oavsett hur mycket elände vi går igenom och hur många jobbiga känslor vi går runt med. Även om vi mår dåligt får vi inte skada dem vi möter, varken fysiskt eller psykiskt. Men vi kan hjälpa varandra genom att inte döma, utan istället visa kärlek. Antingen genom empati eller ännu hellre genom medkänsla, vilket dessutom får positiva effekter för en själv.
Du kan välja att bemöta en sur kommentar med en ännu surare kommentar. Eller med ett vänligt leende och en varm blick. Det kan vara du som kommer med den sura kommentaren nästa gång. Efter en tung morgon, då du inte trodde du skulle orka upp över huvud taget. Hur vill du då bli bemött?
