Häromdagen läste jag en intervju med en man som varit svårt sjuk och vårdats på intensiven i flera veckor. I intervjun sa han: ”När jag låg på sjukhuset var det ingenting jag hellre ville än att ha vardagsproblem igen. Har man det så vet man att man mår bra.” Det är så spot on! I svåra kriser stannar världen och man kan nästan inte minnas hur det känns att bli irriterad över att barnen jämt ställer skorna och slänger skolväskan precis innanför ytterdörren, över kollegan som alltid kommer försent till möten, över att partnern aldrig fäller ner toaringen och aldrig kommer ihåg att handla hem det man bett om.
Facebook brukar ju påminna om inlägg man gjort för flera år sedan. När jag nyligen såg ett av mina inlägg från tiden innan kaos inträdde i mitt liv, hajade jag till och tänkte: Herregud, hade jag inget viktigare att säga än att mina rhododendron blommar fint nu! Men det är ju så det är när man har det ganska bra: man pratar om vardagliga saker. Vardagliga bra saker och vardagliga mindre bra saker.
När man har det jobbigt finns det inget hellre man vill än att komma tillbaka till den lugna vardagen, då en kris definieras som att spilla kaffe på skjortan innan ett viktigt jobbmöte eller att få magsjuka när man ska på en kul fest. Den dagen man gör det där lite banala inlägget om vad man åt till middag, att man dricker öl någonstans eller just har avverkat ett pass på gymmet, då har man det rätt bra. Nästa gång Facebook påminner mig om ett inlägg från time before chaos ska jag dela det. Och vara tacksam över att mitt Facebookflöde återigen kan fyllas av vardagsglädje och vardagsbekymmer.
