Idag inleder jag min sista vecka som fyrtio någonting. Nästa söndag passerar jag den magiska gränsen. Måndag 8 april kommer jag vara dubbelt så trött som nu, ha hundra nya rynkor, ha avsevärt sämre minne och känna ett tvång att dagligen kolla väderleksprognosen (ja, för mig är att ha total koll på kommande väder, även om man inte ska göra något speciellt som att åka ut på sjön, synonymt med att vara gammal!).
Det enda som inte är så roligt är att jag så gärna hade velat fira denna magiska gräns. Senast jag firade en jämn födelsedag var när jag fyllde 25, och det är inte ens jämnt. Varje gång jag fyllt jämnt har jag varit i någon sorts kris eller så har det inte passat med något stort firande. Så egentligen är det dags för ett jätteparty, särskilt som fester är något av det bästa jag vet. Men tyvärr är mitt liv lite för rörigt just nu. Jag orkar inte fixa den där jättefesten. Inte ens någon liten tebjudning, för att vara ärlig. Trots att jag tycker det är lite tråkigt har jag förlikat mig med detta. Jag kommer igen! Vem har sagt att man inte kan ha värsta 50-årsfesten när man fyller 51?