Ibland kommer orden till mig utan ansträngning, snyggt arrangerade i färdiga formuleringar, när jag håller på med något helt annat än att skriva. Det är en härlig känsla. Jag upprepar orden för mig själv så jag inte glömmer bort dem, till jag får möjlighet att skriva ner dem. Men det här tillståndet hör tyvärr till ovanligheterna. Det vanliga är att jag bara har en vag aning om vad jag ska skriva när jag sätter mig vid tangentbordet. Först när jag verkligen börjar skriva kommer orden.
Att vänta på den gudomliga inspirationen är nog att vänta på Godot. Den kommer sällan. Att få till en bok handlar om att sätta sig vid datorn eller pappret och tvinga sig att skriva, om än bara en mening. Regelbundet. Det var längesedan jag förstod det, ändå har jag inte anammat det. Av lathet, av rädsla för att misslyckas eller bara av oförmåga att prioritera rätt saker, vad vet jag.
Jag träffade författaren Åsa Larsson för några år sedan. Redan då fick jag receptet på hur jag får till en bok. Nu är det dags att börja nöta på rumpan.
[onecomsocialsharing]