Först säger man ingenting i tron att tyst samförstånd ska lösa allt (dumt, för tyst samförstånd är en ovanlig företeelse).
När inget händer säger man till. Igen. Och igen.
Och sedan blir man en bitch, och då händer absolut ingenting. För vem är välvilligt inställd till en bitch? Inte jag i alla fall.
Att skapa förändring måste vara en av mänsklighetens största utmaningar. När det funkar (vilket förutsätter att man inte förvandlats till en bitch) är det en stor tillfredsställelse, kanske den största.
Det är därför man inte ger upp. Inte ens om man förvandlats till en bitch.