För nÃ¥gra dagar sedan ringde en skrivarvän som jag inte pratat med pÃ¥ ett tag. Till skillnad frÃ¥n mig hÃ¥ller hon igÃ¥ng sitt skrivande, är aktiv med sin blogg och i olika forum pÃ¥ nätet. Och planerar för att ge ut en novellsamling. Ã…h, sÃ¥ inspirerande det var att prata med henne! Jag har ju inte lyckats hÃ¥lla i mitt skrivande sedan jag började pÃ¥ mitt nuvarande jobb och det känns inte sÃ¥ bra. Eftersom jag inte skriver aktivt kommer inte heller idéerna och orden sÃ¥ där som de gör när man skriver regelbundet. DÃ¥, när man skriver och lever i orden, kan en karaktär, en ordväxling eller en formulering komma till mig när jag hÃ¥ller pÃ¥ med nÃ¥got helt annat. Jag saknar förstÃ¥s det. Men ändÃ¥ lyckas jag inte mota bort mÃ¥sten som hindrar mig frÃ¥n att skriva. NÃ¥väl, jag försöker att inte fÃ¥ panik över att livet rusar pÃ¥ och den där boken inte blir skriven…
Samtalet häromdagen fick mig i alla fall att tänka pÃ¥ en av mina historier (som än sÃ¥ länge bara finns i mitt huvud), vilket var riktigt roligt. Jag fick lust att jobba vidare med historien och utveckla huvudkaraktärerna (som ändrat drag ganska mÃ¥nga gÃ¥nger – fortfarande bara i mitt huvud). Gott sÃ¥. Lusten är en bra drivkraft. SÃ¥ tack, P, för ditt samtal och ditt pepp!