Så trött på långsamt

Ibland blir jag så trött på mig själv. Så. Himla. Trött. Så trött att jag skulle vilja uppsöka någon lämplig Byten&återköp och lämna tillbaka mig.

Jag är grym på mycket. Och helt kass på en massa annat. Precis som alla andra. Det är bara det att ibland är det så jobbigt att inse att det jag är kass på får så stora konsekvenser. Oftast mest för mig själv. Jag försöker jobba med dessa outvecklade sidor av mig själv (de jag har insikt om, ska tilläggas). Ja, jag försöker verkligen. I stort sett dagligen. Ganska ofta är jag rätt nöjd över mina minimala framsteg, det går i alla fall åt rätt håll, men vissa dagar, som idag, känns det hopplöst. Det går för långsamt! (Ni som känner mig vet att jag hatar långsamt.)

Jag får en massa, oftast, goda råd från mina många fina vänner. Några klarar jag av att följa, men en del, trots att jag köper in på dem helt, verkar omöjliga för mig att göra i praktiken. Tänk om jag kunde låta någon av dessa fantastiska vänner göra det i mitt ställe! Då skulle det hända nåt. Men jag måste göra detta obekväma, känslomässigt oöverstigliga, själv. Jag vet.

Jag har lyckats hitta sätt att, mycket snabbare än tidigare i mitt liv, ta mig upp ur hålet, som jag då och då ramlar ner i. Så också idag. Det tog inte många timmar av mörker där nere i hålet innan jag kravlat mig upp i ljuset igen. Då kom en tydlig plan till mig för att lösa det problem som ligger för mig just nu. Jag gav mig själv ett gott råd helt enkelt. Och även om det känns som en mycket obekväm handling, så känner jag att jag kommer klara av att genomföra den. Själv. Yay!

Och detta är ju väldigt bra. För vilken Byten&återköp skulle vilja ta emot mig, liksom?