Firad
Det har lugnat ner sig efter en galet hektisk tid, som nästan krävt superkrafter. Jag har överlevt och till och med lyckats bli ett år äldre. Idag.
Kryper ner bland frukostsmulorna i sängen efter att ha blivit härligt firad pÃ¥ min 45:e födelsedag. Ler av tanken pÃ¥ den mysiga frukoststunden i morse, med sÃ¥ng och paket och ungar som trängs i sängen och ljus och färsk ananas – och brödsmulor i sängen. (Frukost pÃ¥ sängen är härligt, men när frukostsällskapet är fyra Ã¥r blir det VÄLDIGT mycket smulor där man inte vill ha dem.)
Jag har fått god födelsedagsmiddag av man och barn och till och med en skvätt vin i glaset (inte så mycket; det mesta låg i maten). Tårta i goda vänners sällskap och ett presentkort på barnpassning, så jag kan få en egen kväll, förslagsvis med mannen (som får följa med om hans pressade rockstjärneschema tillåter det). Och så ett telefonsamtal med brorsan, som tyvärr är för långt bort för en kram. Bästa brorsan, som är sju år klokare än jag. Som peppar och uppmuntrar och påminner. Om drömmen, att hålla fast vid den.
Det har varit en bra födelsedag. Även om jag inte fick dräkten jag borde fått.
Med pappas ögon
Om jag fick träffa dig igen skulle jag berätta att jag har fattat nu. Fattat ditt sätt att se pÃ¥ det som kommer i ens väg i livet. Att det faktiskt blir lättare att leva om jag väljer att se med dina ögon, de som alltid sÃ¥g allting i ljusa färger. Att jag kan välja inställning – till mig själv och andra och det som händer mig. Jag kan inte välja det som händer mig, men jag kan välja vad det gör med mig.
Om jag fick prata med dig igen skulle jag säga till dig att du är min största förebild. Att du ständigt finns hos mig.
Om jag fick krama dig igen skulle jag aldrig släppa taget.
Älskade Pappa.