Från tvättmaskinen till tangentbordet
en trebarnsmammas försök att förverkliga sin bokdröm – och andra drömmar
Mina superkrafter är slut för idag. Redan klockan 22.46. Jag brukar hålla ut bra mycket längre än så, men inte idag. Världen får klara sig utan mina hjältedåd ända tills imorgon. Superkvinnan säger over and out. Må kraften vara med mig imorgon igen.
En inbjudan till fika med hembakta semlor ledde till dagens höjdpunkt. Jag fick en varm och härlig stund med en person i min omgivning som jag inte har umgåtts särskilt mycket med men, visade det sig, jag har mycket gemensamt med. Början på en ny vänskap, tror jag. Känns gott när man kan får frågan (om än i andra ordalag) Kan vi vara? när man är nästan 45.
Lördagsmorgon=tennisträning för mellansonen. Idag var minsta sonen med. Tränaren lät honom vara med på sista övningen: springa ikapp och fånga en rullande tennisboll innan den nådde nätet. Vilken lycka att få vara med de stora killarna! Så härligt att se sådan ren glädje. Vi borde bli bättre på att bjuda in varandra att vara med, även de som inte kan mäta sig med de bästa.
Dagen fortsatte i sportens tecken. Med en tur till sportaffären. Mellansonen och jag investerade i en uppsättning färggranna hantlar. Det är alltid lika roligt att köpa träningsgrejer; när man stÃ¥r där i kassan är man helt övertygad om att just det här inköpet kommer att revolutionera ens träning. I det här fallet är det säkert sant – i alla fall för sonen.