Nästan en vecka utan dator och internet. Lite skönt men mest abstinens. Har längtat tillbaka till min blogg.
Nu är jag hemma igen efter att ha varit hemma. Barndomshemmet är fortfarande hemma. På ett sätt. På andra sätt inte alls.
Jag läste min barndoms böcker för fyraåringen. Tobias med väskan. Strit. Förundrades över att jag ville att pappa skulle läsa boken om Strit om och om igen. Förundrades ännu mer över att sonen ville höra precis samma bok. Om och om igen.
Var vid pappas grav. Älskade pappa, det är fortfarande sÃ¥ tomt utan dig! Mamma och jag gjorde fint vid graven inför allhelgonahelgen. Tände ljus och la krans. Medan fyraÃ¥ringen obekymrat rensade bort all mossa frÃ¥n en stor sten i skogsbacken där graven ligger. Han har aldrig träffat sin morfar och kommer nog inte ihÃ¥g hans namn, trots att jag berättat. Eller kanske ändÃ¥. ”Han heter Arne!” sa sonen plötsligt och höll upp den nyinköpta ormen frÃ¥n besöket pÃ¥ Universeum dagen innan.
Så ledsamt att lämna mamma ensam igen för att åka till mitt hem 38 mil bort. Det hem som är mitt mesta hem. Inte bara på ett sätt utan många.
[onecomsocialsharing]
