”Är ni pÃ¥ väg, eller?”
hörde jag i telefonen.
”Eh, va? PÃ¥ väg?”
”Ja, ni ska ju komma hit.”
”Nej, ni ska komma hit.”
Tystnad och total förvirring. Sedan skratt. Ja, så var det, vi skulle komma till vännerna den här gången; de var hos oss senast. Mannen och jag hade helt glömt bort det våra vänner mindes, trots att vi är över tjugo år yngre.
Så det blev till att jämföra menyer och se vilken som verkade godast. Biff eller hjortkalvstek? Hjorten vann. Förrätterna kunde vi inte välja mellan, så det blev båda. Ingefärspäronen vann dessertkampen.
Trebarnsfamiljen la in högsta växeln och rafsade ner sängkläder och förrätt och drog iväg. Vännerna höjde förvÃ¥nat ögonbrynen när vi dök upp. ”Det gick fort.” FörstÃ¥r deras förvÃ¥ning; min man brukar precis komma ur duschen när vännerna dyker upp, en respektfull halvtimme efter avtalad tid. SÃ¥ har vi ocksÃ¥ känt varandra i 19 Ã¥r.
Jag är glad att vi åkte till dem. Hade inte velat missa de urgoda ostbollarna. Eller sherryn. Min är slut.
Nästa gång vi ses ska vi vara hos oss. Det har mannen och jag nu skrivit in i kalendern.
[onecomsocialsharing]
