Firar livet

Den trevlige mannen i kassan frågar glatt:

     – Firar du nåt eller är champagne bara gott?

     – Champagne är bara gott, svarar jag, lika glatt.

Men när jag går ut ur butiken med min flaska tänker jag att jag nog firar ändå. Jag firar själva livet.

På spaning efter den perfekta relationen

De flesta problem människor har handlar om kärlek: brist på kärlek till sig själv eller svårighet att hitta någon när man är singel. Och trots alla fantastiska bilder på Facebook är det många som upplever problem eller avsaknad av något i sin kärleksrelation. Man visar upp en fläckfri fasad, när det i själva verket är mycket som skaver i relationen.

Vi har höga krav och förväntningar på en kärleksrelation. Vi tror att vi ska få allt i en enda relation. Vilka krav det ställer på denna relation! Nu för tiden kan vi välja vem vi vill leva med utifrån självförverkligande och romantik, i alla fall om vi lever i västvärlden. Vi befinner oss på översta steget i Maslows behovstrappa och i en relation vill vi kunna självförverkliga oss och bli vår bästa version av oss själva. Vi vill ha någon som ser oss som jämlika. Vi vill leva jämställt och vi vill ha egen tid att göra saker bara för oss själva. Partnern ska vara vår bästa vän, en het och spännande sexpartner och någon vi får intellektuella utmaningar av. Vi vill ha en trygg famn att gråta i och och någon med rätt utseende att stolt visa upp för vännerna. Vi ska dela lika på vabbdagar, städa toaletten lika ofta och båda bidra till att skapa ett bra gemensamt socialt liv. Vi vill ha trygghet och stabilitet, kunna lita på att partnern troget finns vid vår sida, både i glädje och sorg. Samtidigt vill vi uppleva känslan av ovisshet och spänning, faktorer som hjälper till att skapa den där gnistan. Går det att vara en sådan partner? Är du en sådan partner?

Förr levde vi tillsammans i flera generationer och det vi inte fick ut av vår partner, kunde vi hitta hos någon annan i det kollektivliknande sammanhang vi levde i. Nu ska vi få alla behov tillfredsställda av en och samma person. Dagens kärleksrelationer ställer nästan orimliga krav på oss. Kanske är det en av orsakerna till att så många relationer slutar i separation. Det är en herrans tur att vi kommit så långt att man kan lämna en relation som inte är bra för en, så någon drömmande tillbakablick har jag inte. Men vi behöver fundera på vad som är viktigast för just oss i en relation. Vad måste jag ha tillsammans med den jag lever med? Vad kan jag istället få genom andra relationer, utan att det äventyrar min kärleksrelation? Det är viktiga frågor. För om vi inte får det som är viktigast för oss i kärleksrelationen, är risken stor att vi söker det på annat håll. Och om vi inte nöjer oss med det vi får och ser till att få det vi inte får i kärleksrelationen någon annanstans, är risken att vi lämnar en bra relation i tron att vi kan hitta allt i en annan person.

När vi blir för trygga kan det bli alltför förutsägbart och för mycket förutsägbarhet dödar spänningen. Det gäller både i livet i allmänhet och i en relation i synnerhet. Jag vet flera i min bekantskapskrets som lever i äktenskap eller långa samborelationer, och samtidigt har en sexuell relation vid sidan av. I vissa fall har paret kommit överens om att det är ok, men i de flesta fall sker det utan den enas vetskap. Förr, när vi gifte oss utifrån ekonomiska skäl och samhällsklass, förväntade man sig inte att få sina behov av romantik tillfredsställda i sitt äktenskap. Att någon av makarna, eller båda, hade en kärleksrelation vid sidan av var inte så oväntat. Det var säkert inte så kul för den som blev bedragen, men mer förväntat och accepterat. Nu för tiden, när vi förväntar oss att få alla behov tillfredsställda av vår partner, är det en katastrof att bli bedragen. Man har inte räckt till! Vilket ju är normen att man ska. Fallet blir så mycket större nu än förr, då vi inte alls hade samma krav på äktenskapet/den livslånga relationen.

Jag har inte har för avsikt att döma någon. Det finns det så många andra som gör; jag är inte intresserad av att sälla mig till den skaran. Det är en svår konst att leva och en nästan omöjlig konst att älska rätt. Åtminstone någon gång i livet här på jorden går vi fel. Kanske många gånger. Men det fantastiska är att vi alltid kan försöka gå mer rätt. Vi kan alltid stanna upp och fundera på hur vi själva vill ha det, hur vi vill uppfattas och bidra för att skapa kärlek – i en kärleksrelation och i alla andra relationer vi är i.

Några frågor att fundera över:

  • Vad är det viktigaste för dig att få av en partner?
  • Vad måste du acceptera att du inte kan få från din partner?
  • Vad kan du själv ge till en partner?
  • Vad kan du förändra, så du kan ge mer eller bättre?
  • Vad måste du acceptera och stå upp för att du inte kan ge?

Sprid det vackra i dig

Ibland händer saker som får marken under en att skälva till lite. Ibland ganska mycket.

Vad som är omtumlande är väldigt olika för olika personer. Det beror på hur man är som person, vilka stöttande personer man har i sin närhet, vad man upplevt tidigare i livet. Något som får den ena att deppa ihop totalt får den andra att rycka på axlarna. Det som får någon att fullkomligt tappa fotfästet, får en annan att se nya möjligheter. Det som får en person att undra hur den ska klara att ta sig upp på morgonen, får den som tagit sig igenom en rad svårigheter att på sin höjd bli lite bekymrad.

Vi är ofta snabba att döma, snabba att hitta förklaringar till andras reaktioner och beteenden. Men vi vet så lite om varandra. Vi har ofta ingen aning om vad som ligger bakom ett stelt leende, ett svalt bemötande, en sur kommentar. Kanske är det en händelse som skulle få dig att inte komma upp på morgonen? Men den du möter har kravlat sig upp ur sängen, sköljt ansiktet i kallt vatten och bestämt sig för att möta världen trots eländet. Ett stelt leende är nästintill oöverstigligt att få fram, men så mycket bättre än det ansiktsuttryck personen egentligen skulle vilja visa. En sur kommentar hundra gånger bättre än de hemska saker som skulle kunna komma ut ur personens mun.

Vi är alltid ansvariga för vårt beteende och våra handlingar. Oavsett hur mycket elände vi går igenom och hur många jobbiga känslor vi går runt med. Även om vi mår dåligt får vi inte skada dem vi möter, varken fysiskt eller psykiskt. Men vi kan hjälpa varandra genom att inte döma, utan istället visa kärlek. Antingen genom empati eller ännu hellre genom medkänsla, vilket dessutom får positiva effekter för en själv.

Du kan välja att bemöta en sur kommentar med en ännu surare kommentar. Eller med ett vänligt leende och en varm blick. Det kan vara du som kommer med den sura kommentaren nästa gång. Efter en tung morgon, då du inte trodde du skulle orka upp över huvud taget. Hur vill du då bli bemött?