Tänk SMART

mål

Nytt år, nya möjligheter. Ingen annan tid sätter vi upp så många mål som när ett nytt år börjar. Träna mer, sluta röka, gå ner i vikt, vara mer med familjen, träffa vänner oftare, byta jobb, hitta ett jobb, avsluta ett förhållande, hitta någon att börja ett förhållande med. Skriva en bok.

Det är bra med mål, men det finns vissa kriterier som bör vara uppfyllda för att du ska ha chans att nå målet. Ett mål måste vara ditt eget mål, inte något du vill uppnå för att du tror att andra förväntar sig det av dig. Ett mål kan vara tufft, men det måste vara realistiskt. För att orka ända fram är det bra att sätta upp delmål och komma ihåg att fira när ett delmål är uppnått. Det finns olika modeller som beskriver hur ett mål ska se ut. En är SMART-modellen som säger att ett mål ska vara:

  • Specifikt
  • Mätbart
  • Accepterat
  • Realistiskt
  • Tidssatt

Jag har ett specifikt mål för 2014. Det går lätt att mäta och har en deadline. Det känns som om det är realistiskt, såvida inte mina yttre förutsättningar drastiskt ändras. Det jag sliter med är det här med att acceptera målet. Jag vet vad jag vill uppnå, men jag har svårt att låta annat stryka på foten. För att klara mitt mål måste jag våga prioritera det framför annat, vilket betyder att det finns saker som jag inte kommer kunna göra. Men det är inte bara jag som måste acceptera mitt mål. Eftersom jag har familj finns det andra som blir påverkade av att jag har ett mål att nå. Målet måste därför vara accepterat även av mina närmaste. Jag, som alltid låter familjens behov komma före mina egna, har lite svårt att visa att jag menar allvar med att nå mitt mål.

Det går inte att skylla på någon annan eller på dåliga förutsättningar när det gäller att jobba för att nå ett mål. Det är upp till dig att visa att du menar allvar, att visa att du och dina mål är lika viktiga som någon annans. Yttre förutsättningar kan så klart försvåra, men det går alltid att anpassa målet till dina förutsättningar. Du kanske måste sätta en längre tidsram för målet för att ha möjlighet att uppfylla det. Yttre förutsättningar kan ändras och då kanske målet måste revideras. Men du kan fortfarande ha ditt mål kvar.

Att själv spela huvudrollen i sitt eget liv är varje människas rättighet. Att våga bejaka dina drömmar och berätta om dem för dina närmaste är att något av det viktigaste och snällaste du kan göra för dig själv.

+100

Skärmavbild 2013-12-25 kl. 18.15.38

En person i min omgivning berättade nyligen att hon just börjat läsa min blogg. Hon hade läst mitt inlägg Hundra till och var lite frÃ¥gande till mina ord ”jag skriver mest för mig själv ”. Om du skriver för dig själv, varför skriver du inte dagbok istället? undrade hon.

En helt relevant frÃ¥ga. Det är ju en konstig kommentar frÃ¥n nÃ¥gon som har en blogg, ”jag skriver för mig själv”. Och om sanningen ska fram sÃ¥ vill jag gärna bli läst.

Jag startade bloggen av tre anledningar. Den första för att tvinga mig till att med viss regelbundenhet, helst varje dag, skriva åtminstone några rader som funkar som inlägg. Ibland går det lätt; då är texten färdig nästan innan jag hunnit nudda stolen. Ibland går det trögt, men då tvingar jag mig att sitta kvar tills jag får ihop något. Det är väldigt bra träning att sitta kvar vid datorn, oavsett hur det går, när jag väl har bestämt mig för att skriva. Den andra anledningen var att genom att berätta för andra om min intention att skriva regelbundet skulle det bli svårare att smita undan. Dessutom ville jag tala om att jag menar allvar med att försöka förverkliga min dröm. Den tredje anledningen var att jag ville bota min prestationsångest vad gäller mitt skrivande. En blogg är ett bra sätt att träna sig på att våga skriva och låta andra läsa. En bloggtext behöver inte vara perfekt; det viktiga är att man skriver över huvud taget.

Samma person som undrade varför jag bloggade om jag mest skrev för mig själv varnade mig skämtsamt: Nu har jag börjat läsa, så du får tänka på vad du skriver! Jag försäkrade henne att det inte är något problem. Mina ord är alltid noga valda. Jag skriver bara sådant jag står för och jag har aldrig för avsikt att såra någon. Min förhoppning är förstås att mina texter ska vara läsvärda för andra. Och om jag lyckas beröra, ge ett nytt perspektiv på något eller, i bästa fall, uppmuntra någon att försöka förverkliga en dröm så skulle jag känna mig väldigt nöjd.

Hedenhös äger

hedenhos

Jag tycker att årets julkalender är riktigt rolig. Dessutom manar den till eftertanke. Varför denna hets efter morgondagen? En hets som gör att vi inte har tid att vara med våra nära och kära. Och farmodern som levt i det förgångna, så underbart när hon sakta vaknar till liv och upptäcker att det finns ett nu.

På Hedenhös tid var man tvungen att hålla ihop, hålla sams och samarbeta. Jag har svårt att tänka mig att det fanns utrymme för tjafs om vems tur det var att göra det ena eller det andra. Eller tjat på den som inte gjorde det den skulle. Ja, antagligen fanns det ingen anledning till tjat; det fanns nog inte utrymme för att smita undan eller ligga på latsidan. Då blev man utan mat eller själv uppäten.

Idag har vi i den ekonomiskt välmående delen av världen det så bra att vi varken behöver tänka på att stå utan mat eller bli uppätna. Vi står på högsta steget i Maslows behovstrappa, vi har nått toppen. Vi har möjlighet att tillfredsställa våra grundläggande behov och kan koncentrera oss på självförverkligande. Men står vi verkligen stadigt på de lägre trappstegen, de som enligt teorin handlar om kärlek, gemenskap och uppskattning? Vi jagar ihjäl oss dagarna i ända för att ha råd att konsumera så mycket som möjligt. Vi späckar våra scheman med jobb, träning, shopping, egentid (kolla in dagens avsnitt där Knota får egentid) medan våra barn tillbringar mer av sin vakna tid i förskola och fritids än med familjen och våra gamla lever isolerade i en helt egen värld. Hur mycket tid och engagemang lägger vi på kärlek, gemenskap och uppskattning med dem som står oss närmast?

Ingen vill tillbaka till Hedenhöstiden, det är säkert. Men kanske finns det ett och annat litet sagogryn att hämta från den tiden. Jag tänker i alla fall njuta av den stundande ledigheten med familjen. Jag ska krypa ner under björnfällen med hela min familj och inte fundera på vems tur det är att hämta nästa chokladpralin.