Utanför

dörr

Det var så nära att jag släpptes in den här gången, men i sista stund slogs dörren igen framför näsan på mig.

Utanför igen. Utanför den gemenskap det innebär att jobba med andra mot samma mål. Kvar i detta ovissa vakuum, där det är så svårt att njuta av nuet, som trots allt inte är så tokigt, och ännu svårare att lockas av de oändliga möjligheter, som framtiden trots allt rymmer.

Jag tillåter mig att vara lite låg ett tag, att slicka mina sår. Men sen ska jag resa mig igen. Jag är fortfarande samma Charlotte, om än med en förskräcklig otur. Någon gång måste det ju vända. Till dess har jag min mordhistoria. Och just nu passar det ganska bra att tänka på mordhistorier. Jag kanske inte orkar skriva idag eller i morgon. Men nästa dag.

[onecomsocialsharing]

Hemma här och hemma där

tobias

Nästan en vecka utan dator och internet. Lite skönt men mest abstinens. Har längtat tillbaka till min blogg.

Nu är jag hemma igen efter att ha varit hemma. Barndomshemmet är fortfarande hemma. På ett sätt. På andra sätt inte alls.

strit

Jag läste min barndoms böcker för fyraåringen. Tobias med väskan. Strit. Förundrades över att jag ville att pappa skulle läsa boken om Strit om och om igen. Förundrades ännu mer över att sonen ville höra precis samma bok. Om och om igen.

pappa

Var vid pappas grav. Älskade pappa, det är fortfarande sÃ¥ tomt utan dig! Mamma och jag gjorde fint vid graven inför allhelgonahelgen. Tände ljus och la krans. Medan fyraÃ¥ringen obekymrat rensade bort all mossa frÃ¥n en stor sten i skogsbacken där graven ligger. Han har aldrig träffat sin morfar och kommer nog inte ihÃ¥g hans namn, trots att jag berättat. Eller kanske ändÃ¥. ”Han heter Arne!” sa sonen plötsligt och höll upp den nyinköpta ormen frÃ¥n besöket pÃ¥ Universeum dagen innan.

orm

Så ledsamt att lämna mamma ensam igen för att åka till mitt hem 38 mil bort. Det hem som är mitt mesta hem. Inte bara på ett sätt utan många.

[onecomsocialsharing]

 

”Jag blir sÃ¥ glad att tÃ¥rarna kommer”

bussen

Idag har jag umgåtts med 15 ordskapare. 15 små ordskapare som aldrig tvekar över vilket ord de ska använda, utan hittar på ett eget om de inte kommer på något. Jag har nämligen varit med min yngste son i förskolan när de åkte på utflykt till Öknaskolan (ett naturbruksgymnasium utanför Nyköping) med sin förskolebuss.

dammen

Först fick vi se ”växtdjungeln”. Ja, sÃ¥ kallade en flicka den tropiska delen av växthuset, där det växte kaffe- och bananplantor. I växtdjungeln fanns till barnens förtjusning en damm där guldfiskar simmade omkring. En annan flicka utbrast: ”Jag blir sÃ¥ glad att tÃ¥rarna kommer när jag ser fiskarna!”

knorren

Barn tvekar inte, tänker inte ”tänk om jag säger fel”. När vi besökte grisarna fick barnen frÃ¥gan ”vad heter grisens nos?” Genast ropade en pojke: ”Knorren!”

Så vill du utöka ditt ordförråd, besök en förskola!

[onecomsocialsharing]