Publicerat

Varför är vi så tysta?

tack

Det här med att sticka ut, vad är det med det egentligen? Om man gör något som andra inte alls förväntar sig möts man ofta med ”jag trodde inte att du…” eller ”det är ju väldigt svårt att…”. Eller bara tystnad. Varför är det så känsligt att göra annorlunda?

Sedan jag gått ut med att jag skriver på en barnbok möts jag av olika reaktioner. Några, men inte många, kommenterar och kommer med glada tillrop. Många av de positiva kommentarer jag får kommer från helt oväntat håll. Från människor jag trodde glömt mig. Från vänners vänner som knappt känner mig. Men de flesta säger inget alls, faktiskt. Varken bu eller bä (skönt att ingen säger bu, än så länge).

Det är när man är i kris och när man gör något utanför mallen som människorna omkring en testas. Ofta är det från det håll man minst anar som uppmuntran kommer. Jag antar att det beror på att många är osäkra på vad de ska ska säga i okända situationer. Så man säger – ingenting. Men det kan räcka med en klapp på axeln, ett ”jag ser dig” eller ”jag tror på dig”. Eller en gillamarkering. Prova nästa gång någon i din omgivning verkar behöva en uppåtpuff.

[onecomsocialsharing]

Publicerat

Bokmässan 2015

Skärmavbild 2013-09-28 kl. 10.22.03

Bok- och biblioteksmässan i Göteborg pågår just nu. Åh, om jag varit där, som en av de medverkande med en egen bok att signera! Det är min dröm att vara med på bokmässan, som författare. Nu ska drömmen förvandlas till ett mål. Vad är ett realistiskt tidsmål, om ett par år?

Visst hade det varit kul att vara pÃ¥ bokmässan den här helgen, men jag kan inte säga att jag deppar för att jag inte är där. Jag ska nämligen pÃ¥ bröllop med efterföljande middag idag. Det är väl fÃ¥ högtider i livet som slÃ¥r bröllop, eller hur? En dag höljd i ett konstant rosarött skimmer, en dag dÃ¥ unga och gamla festar tillsammans, en dag då alla tÃ¥rar betyder lycka, en dag dÃ¥ man tror att den eviga kärleken faktiskt existerar. J’adore!

[onecomsocialsharing]

Publicerat

Pep talk

hand

För tillfället har jag extra mycket tid att skriva – bra. Men anledningen är att jag är arbetslös – dÃ¥ligt. Det här är fjärde gÃ¥ngen jag ofrivilligt söker nytt jobb. Jag har haft otur i arbetslivet och antingen hamnat pÃ¥ företag med dÃ¥lig ekonomi eller företag som flyttat frÃ¥n orten eller blivit uppköpta.

Att vara utan jobb och inte kunna säga ”jag pluggar” eller ”jag är mammaledig” är ganska jobbigt. I vÃ¥rt samhälle är jobbet en del av ens identitet, oavsett vad man tycker om det. Märkligt och trÃ¥kigt, tycker jag. För oavsett hur engagerad man är i sitt jobb, och hur viktig roll man har, är ingen pÃ¥ en arbetsplats oersättlig. Däremot är en mamma eller pappa oersättlig. Och en människas personlighet, egenskaper och förmÃ¥gor är oersättliga, eftersom alla människor är unika. Mitt värde som människa är detsamma med eller utan lönearbete.

Tänker jag och försöker peppa mig själv.

[onecomsocialsharing]