Publicerat

Dagens outfit

charlie5charlie1charlie4charlie3charlie2

Ett mÃ¥ste för en bloggare som vill fÃ¥ mÃ¥nga läsare, eller? Kanske, men jag tänker inte börja lägga ut dagens outfit; det skulle bli alldeles för trÃ¥kigt, eftersom jag trivs bäst i jeans och tröja, eller möjligtvis en enkel blus. En sÃ¥dan här orgie i egobilder kommer du därmed aldrig fÃ¥ se igen (tror jag…).

Men just idag klev jag upp i ottan och satte på mig lilla kavajen och höga klackarna. Jag ersatte min vän Kristina Bähr, som driver Exist Nu AB, på ett BNI-möte (BNI är världens största affärsnätverk). Eftersom jag älskar att träffa folk och nätverka är det en ynnest att få vara Kristinas ersättare. Jag blir alltid full av energi när jag umgåtts med glada, energiska människor ett par timmar. Dessutom är frukostbuffén på hotell Kompaniet alldeles, alldeles underbar.

Efter morgonens energikick har jag nu slängt av mig kavajen och klackarna och satt mig tillrätta vid tangentbordet. Skrivstund!

[onecomsocialsharing]

Publicerat

Pow!

möte

Satte mig vid datorn för att skriva ett inlägg. Jag skulle bara kolla in en av de bloggar jag följer, Emelie Schepp, innan jag började skriva. Så fina ord av Emelie att jag blev helt rörd och alldeles kom av mig.

Det är oerhört betydelsefullt med positiva och uppmuntrande ord när man försöker uppfylla en dröm. Alla dagar är inte hoppfulla solskensdagar direkt. Ibland fÃ¥r jag verkligen kämpa för att tysta ner den där fula lilla figuren som viskar i örat: ”Vem tror du att du är egentligen? Skulle DU klara det där? Det kommer aldrig att gÃ¥…”

Så jag suger i mig de positiva och uppmuntrande orden jag får på vägen. Jag klistrar upp dem på en virtuell tavla som jag hänger rätt framför ögonen. När den fula lilla figuren vågar sig fram dänger jag till den med tavlan. Pow!

[onecomsocialsharing]

 

Publicerat

Tillit

tillit

Jag var hos frissan igår för att toppa håret. För att min fina frisör Malin inte skulle fastna med kammen eller saxen i glasögonskalmarna var jag tvungen att ta av mig brillorna. Jag ser INGENTING utan mina glasögon (jag kan inte ens läsa översta raden på tavlan hos optikern). Men eftersom jag har full tillit till Malin lät jag mig blint klippas. När jag tog på mig ögonen igen såg jag att håret var lite kortare än jag tänkt mig. Men fint. Jag visste att jag kunde lita på Malin.

För att vÃ¥ga sticka ut hakan och säga ”jag ska skriva en bok” mÃ¥ste man ha stark tillit till sig själv. (För att ro projektet i hamn krävs enormt mycket tillit och dessutom extremt mycket tÃ¥lamod och grym uthÃ¥llighet, gissar jag.) Reaktionerna frÃ¥n omgivningen är allt ifrÃ¥n ”wow, vad kul, det passar dig” till ”äh..en barnbok?”. Den värsta reaktionen är tystnad och en konstig blick. Vad tänker den tysta? Att jag är naiv, en drömmare, slösar bort mina andra talanger? Eller att jag är cool och modig? Kanske framkallar jag lite avundsjuka, ”tänk om jag vÃ¥gade göra det jag drömmer om.”

Jag har bestämt mig för att strunta i dem som tvivlar och dessutom sätter ord på det. De som peppar mig och kommer med glada tillrop ska jag lyssna på. Men framförallt ska jag ha tillit till mig själv. Tillit till att jag vågar och kan.

[onecomsocialsharing]