Jag har flera personer i min närhet som just nu går igenom svårigheter och tuffa utmaningar i livet. De har alla olika sätt att hantera sina utmaningar. För lika olika som vi är som människor, lika olika ser våra copingstrategier ut.
En hanterar sin svåra förlust med att vara totalt öppen med sin situation för vänner och kollegor och hoppas på stöd och förståelse för att hen kanske inte är så glad som vanligt, inte orkar delta på fikarasten och kanske måste gå från jobbet lite tidigare.
En annan väljer en ny väg i livet och kör på i 190 fast det kanske inte känns som helt rätt väg. Men genom att kasta sig in i ett nytt sammanhang och låta sig svepas med, utan att ägna så många tankar åt om det verkligen är rätt sammanhang, blir det mindre plats för smärtan.
En tredje har skapat sig en egen verklighet som är så sann för hen själv att omvärldens försök att få hen att vakna upp är helt lönlösa. Denna verklighetsflykt är förstås bara ett sätt att skjuta upp den oundvikliga smärtan, som hen måste ta sig igenom förr eller senare. Men ack så skönt just nu.
För en annan är en utväg att söka stöd och råd från en vän (i det här fallet jag). Genom att visa sig sårbar, blotta sina rädslor och välja att ta uti med dem, tar hen ett stort steg i en läkande riktning. Jag är tacksam att jag fått förtroendet att lyssna och försöka hjälpa.
Jag har, trots att jag flera gånger stött på motgångar som fått marken att gunga rejält, inte lyckats utveckla en universal-copingstrategi. Man kan tycka att jag borde ha knäckt den koden vid det här laget. Så vilka har varit mina överlevnadsstrategier? De långsiktiga strategierna har varit att byta jobb (gärna till en helt ny bransch) eller gå en utbildning.
De kortsiktiga sätten att hitta livsglöden igen är flera. Det säkraste kortet är att umgås med andra människor. Det är det i särklass bästa sättet för mig att återfå energi och hitta nya perspektiv. Tyvärr är det ofta jobbigt att ta det första steget ut bland folk när det är som mörkast i mitt inre. Om det inte funkar att träffa människor irl är det näst bästa sättet att möta människor och se nya miljöer och världar att läsa böcker. Att lyssna på musik och lägga något gott på tallriken är andra sätt att hämta kraft. Nyligen har jag upptäckt en för mig okänd strategi: att dra ner på tempot…
Den ytliga strategin tröstshopping brukar också funka – om än ytterst tillfälligt. Ett par nya skor, ett nytt klädesplagg eller en bukett blommor till mig själv. Ger lindring ett litet tag. I bästa fall hinner den värsta ångesten över den utmaning jag ställts inför gå över och jag har hittat ett sätt att ta mig igenom den.
Nu har jag återigen valt den kortsiktiga strategin shopping. Men den här gången är det inte kläder, lyxiga hudvårdsprodukter eller böcker, som brukar vara det jag tröstshoppar. Nej, nu är det en upplevelse. För mig och barnen. Och alldeles oavsett om det är en kortsiktig strategi för att klara mina nuvarande utmaningar eller en klok investering i min och mina barns hälsa och vårt välmående, så tycker jag att jag är värd detta. Barnen är det definitivt.
Vad har du för copingstrategier?
