Talang och tålamod

cel

Jag har inte skrivit nÃ¥gonting pÃ¥ mina pÃ¥gÃ¥ende texter pÃ¥ fyra veckor. Och det beror inte pÃ¥ att jag inte haft lust eller ork, utan för att jag varit tvungen att fokusera pÃ¥ annat. Jag har bland annat ägnat mycket tid till projektet ”Ny inkomstkälla”. Jag har varit inne pÃ¥ lite olika spÃ¥r och funderat en hel del pÃ¥ hur jag vill fördela min vakna tid. Nu har äntligen saker och ting landat, jag är trygg och nöjd med mina val och projekt ”Ny inkomstkälla” kan därmed avslutas. Resultatinriktad som jag är, känns det fantastiskt skönt med ett avslut. Och lika härligt att snart fÃ¥ kasta mig in i min nya utmaning.

Skriva ska jag fortsätta med, men med ett heltidsjobb blir utmaningen att planera och prioritera sÃ¥ skrivandet fÃ¥r plats. Jag har en vision för 2014, nu mÃ¥ste jag sätta upp mÃ¥l och delmÃ¥l och planera in skrivtid i kalendern. I Bodil Malmstens SÃ¥ gör jag finns orden: ”Det som skiljer författare frÃ¥n icke-författare är inte talang. Det finns mÃ¥nga som är vanvettigt talangfulla men aldrig blir klara med en bok. Talang är lÃ¥ngt tÃ¥lamod. Talang är att inte ge sig, att stÃ¥ ut, att hÃ¥lla pÃ¥.” Jag hoppas att jag har tillräckligt lÃ¥ngt tÃ¥lamod.

[onecomsocialsharing]

Nu vet jag vem mördaren är

staty

Hen (avskyr detta ord, men i det här fallet är det högst relevant) skymtade förbi i mitt medvetande idag. Jag hann bara få en glimt, men jag tror att jag har en tråd att spinna vidare på.

Det är så härligt när hjärnan jobbar utan att man märker det. Att den kan skapa idéer utan att jag aktivt tänker för att komma på något. Ungefär som när man tappar ett namn just när man behöver det och hjärnan sedan fortsätter att leta fram namnet ur minnet, utan att man tänker på det. Plötsligt poppar namnet upp, kanske flera timmar senare och i ett helt annat sammanhang.

Nu jobbar min hjärna vidare med berättelsens karaktärer och deras förehavanden, både i det medvetna och undermedvetna. Och det är så himla kul, trots att det är en mörk historia.

[onecomsocialsharing]

Makabert mord i Nyköping

nyköpingshusånvägvisare kyrkangravbrädgårdentinget

Flera vänner säger sig vilja veta vem som tagit livet av den lilla babyn i min berättelse. Texten är ett utdrag ur första kapitlet i en tänkt kriminalroman. Också jag vill veta mer; jag har nämligen inte hela storyn klar för mig.

Egentligen har jag inte alls haft någon avsikt att skriva mer på den här historien. Men jag blev själv nyfiken på berättelsen när jag läste den igen för några veckor sedan. När jag sedan fick höra att fler än jag ville veta mer fick jag en otrolig lust att fortsätta skriva.

Så det tänker jag göra. Men jag har bestämt mig för att göra lite förändringar i min grundidé. Den text jag skrivit utspelar sig i Kalmar. Istället ska jag låta den utspela sig i Nyköping (finns det någon utgiven deckare som utspelar sig i Nypan?). Jag ska också byta ut huvudkaraktärerna i originalhistorien.

Idéerna snurrar runt i huvudet, får nya kompisar och pockar på att bli nedskrivna. Jag antar att det är en rätt behaglig del av skrivprocessen jag genomgår. Prövningen kommer nog när det är dags att få ner och ihop allt. Det som driver mig nu, förutom glädjen i att hitta på en historia, är lusten att se om jag klarar av att faktiskt få ihop en hel, sammanhållen berättelse.

[onecomsocialsharing]