Publicerat

Passion – annars får det vara

För tre år sedan, när jag hade kommit till insikt om att jag behövde förändra mitt liv, bestämde jag mig för ett ledord. Jag gjorde det på inrådan av en vän, som valt ett ledord när hon gick igenom samma sak som jag. Ledordet skulle ringa in det som är allra viktigast för mig i livet för att jag ska känna mig levande och vara en guidande stjärna i små och stora val i livet. Jag bestämde mig för ordet passion.

Passion handlar för mig om att vara sig själv fullt ut. Att våga chansa, välja att njuta, att tillåta sig att vara. För att kunna göra det måste du veta vad du brinner för. Alla har vi olika saker som får oss att bli engagerade och hängivna. Det som gör mig brinnande passionerad kanske får dig att inte mer än höja på ögonbrynen.

Det kan ta tid att hitta sin passion. Vi tror ofta att yttre omständigheter som ekonomi och vad andra ska tycka är de största hindren. Visst kan det finnas yttre hinder, men de största hindren finns inom dig. All förändring börjar inifrån dig själv. Du måste lära dig att se dina inre hinder och att hantera dem. Då kommer det vara mycket lättare att övervinna yttre problem.

Mitt ledord hjälper mig att fokusera på det jag behöver. Jag läser, skriver, lyssnar på musik, sjunger, yogar, umgås med människor som ger mig energi. När jag till exempel ska välja vad jag ska läsa och vilka jag ska umgås med har jag mitt ledord som guide. Det leder mig till texter, musik, upplevelser och möten fulla av starka känslor. Av alla slag, ska jag säga. Inte bara härliga, utan också smärtsamma känslor. Men de är äkta. Och de får mig att känna mig levande.

När vi hittar vår passion och väljer att leva passionerat blir vi mer oss själva och kan inspirera andra att göra detsamma. På så sätt kan du bidra till världen omkring dig. Du ger inte bara dig själv ett roligare och mer spännande liv, utan du hjälper andra att också få det.

 

Publicerat

Skivandet som läkande kraft

Jag läste idag en intervju i SvD med Malena Ernman och hennes man Svante Thunberg, som tillsammans med sina två döttrar skrivit en bok om klimatkrisen och i boken vävt in familjens kris. Malena och Svante säger i intervjun att ”skrivandet har haft en terapeutisk funktion för dem alla”, för var och en och tillsammans i familjen. En bok kan både vara en terapiform för den som skriver och en kanal för ett viktigt budskap, i det här fallet om en kris som rör oss alla.

Att skriva kan verkligen vara en form av smärtlindrande aktivitet. Eller till och med terapi. Till skillnad från andra ångestdämpande handlingar är den heller inte skadlig. Missbruk av sex eller alkohol till exempel, kan tillfälligt lindra psykisk smärta och ångest, men ger ingen bot på längre sikt. (Lite lagom konsumtion av de båda, med självrespekten intakt, kan dock vara underbart läkande.) Tvärtom kan man få nya problem på halsen.

Jag har på senaste tiden varit lite låg på grund av privatlivets jenkadans. För att inte hamna i källaren måste jag anstränga mig rätt rejält. Göra saker. Det som hjälper mig är en blandning av stillhet och ro, fysisk aktivitet och gemenskap med andra. Yogan ger mig ro, träningen dämpar deppkänslorna. Det som ger mig mest glädje är körsången. Och det som verkligen får mig att vara helt i nuet är skrivandet. Men skrivandet funkar också ångestdämpande och läkande.

När jag skriver hamnar jag i flow. Bara här och nu existerar. Det spelar faktiskt ingen roll vilken typ av text jag skriver, till och med en årsredovisningstext kan få mig i skönt flow. Så fantastiskt det är att jag har det jobb jag har! Just nu har jag förmånen att få skriva lite mer kreativa texter, vilket ger snäppet skönare flow än en text om företagets riskhantering, det måste jag erkänna. I fredags vaknade jag tidigt av mig själv med huvudet fullt av ord. Det vara bara att gå upp och sätta mig vid datorn. Det spelade ingen roll att orden, som blev en sammanhängande text där i den tidiga morgontimmen, var jobbrelaterade. Jag fick en underbar stund av gott flow och total närvaro. Och kanske hade skrivstunden en viss läkande effekt. När jag kom till jobbet en stund senare var jag i alla fall sprudlande glad.

En text kan vara högst personlig och kanske berätta en historia som få kan känna igen sig i, men ändå skapa starka känslor av samhörighet och igenkänning. Malena och Svante och döttrarna Greta och Beata skriver om krisen i den egna familjen. Säkerligen en högst personlig berättelse. Utan att ha läst boken kan jag ana att många läsare kommer att känna igen sig och kanske få styrka att ta sig igenom egna kriser. Terapi och budskapsbärare i ett. Visst är det fantastiskt med böcker?

 

Publicerat

Att skapa sitt eget drama

Efter en sommar av drama utanför min kontroll skapar jag nu mitt eget drama. Eller, drama kan man inte riktigt säga att det är. Visserligen rullar det på i 190 just nu, men det är mera formel 1-bana än berg- och dalbana. Tack och lov. Tänk om det kan få vara så ett tag, att jag får välja själv när det ska bli åka av i backar och dalar. Tempo på platt mark är en annan sak – det går fort men man ser vägen framför sig.

Jag har kommit igång med mycket av vad jag föresatt mig. Nya musikaliska utmaningar genom att byta kör: efter 24 år i samma kör har jag tagit steget till en mindre kör som gör musik i en annan genre än jag är van vid. Jag har tagit mig till gymmet efter en lååååång paus. Och jag har återupptagit min yogaträning.

Återstår att komma ut i löparspåret och att ta tag i skrivandet. Det första är ganska lätt, bara att göra en ny spotifylista med uptempolåtar och jag är hemma. Inget som drar mig mer ut i spåret än en riktigt bra låtlista. Och så var det det där med att få till det strukturerade skrivandet. Bloggen är ett sätt. Men jag har ju idéer om annat också. Just nu finns de bara i mitt huvud. Men det är när man ska få ner idéerna i ord på datorn som det visar sig om de håller. Och det är när man sitter där och låter orden komma ut utan att tänka som nya idéer uppstår. Som kanske är mycket bättre än de som fanns i huvudet. Eller sämre. Men då är det bara att börja om! En fantastisk hobby (om man ser till att utöva den): att från ett blankt, vitt blad skapa ett svart myller som, i bästa fall, kan betyda något för någon.

Stycket om vad jag inte lyckats med är längre än det om vad jag faktiskt klarat av. Typiskt mig. Men jag tränar på att vara nöjd. Jag är nöjd med vad jag gjort.

Gott så. Sat nam.