Vågar du säga nej till den inkokta laxen?

drömmar

Sommar. Semester. Lika efterlängtade bÃ¥da tvÃ¥. Varje Ã¥r. Under en kort, kort tid pÃ¥ Ã¥ret ska vi leva ut vÃ¥ra drömmar och fylla pÃ¥ med ny energi som varar ett helt Ã¥r. Till nästa semester. Det kanske inte blev precis sÃ¥ förra Ã¥ret, men i Ã¥r, DÃ……

I den ljuva försommartiden, dÃ¥ grönskan är som mest underbar och ljuset aldrig tar slut, är det sÃ¥ lätt att glömma hur det brukar bli. Som en vän nyligen sÃ¥ träffande uttryckte det: ”När jag först sa ja till att fira midsommar med knytis med svärföräldrarna (som mÃ¥nga gÃ¥nger förr) kändes det sÃ¥ härligt – jag ska baka den där jordgubbstÃ¥rtan jag är sÃ¥ sugen pÃ¥ att prova – ända tills jag mindes hur det egentligen är. Den där jordgubbstÃ¥rtan är bara att glömma.” Vännen berättade att reglerna för vad som ska inmundigas och vem som tar med vad är mycket strikta. Det finns inget utrymme för improvisation eller nytänkande. Ingen midsommar utan gammelfarmors inkokta lax. SÃ¥ det sÃ¥.

Min vän sa ändå inte nej till midsommarknytisen, hennes olust inför den inkokta laxen till trots. Kanske skulle ett nej ha orsakat en familjekris och det kan jag förstå att hon ville undvika. Men ändå. Varför gör vi så? Säger ja till något vi egentligen inte alls vill. När vi kanske drömmer om något helt annat. Tänk att det är så svårt att ta oss själva och våra önskningar på allvar. (I alla fall för de flesta av oss.)

I sommar drömmer jag om skrivtid och lästid. Om att ta bättre hand om min kropp: att komma ut och röra pÃ¥ mig. Om att fÃ¥ tillräckligt med sömn – i alla fall under en period. Men jag vet hur en stor del av mina dagar under semestern kommer se ut: frukostfixande, disk, förmiddagsfika, disk, lunchfixande, mer disk, handling, middagsfixande, ännu mera disk (herregud, vad mycket mer matlagning det blir när man är ledig). Dessutom förväntar alla sig att man ska vara supersocial hela tiden. Och ogräset växer värre och värre ju längre sommaren lider. Ja, kort sagt, det kommer inte bli mer tid till att skriva, läsa, träna eller sova än under resten av Ã¥ret. Om inte jag bestämmer mig för att göra det ändÃ¥. Genom att stjäla till mig korta stunder av egentid, dÃ¥ familjen gör annat och inte saknar mig om jag smyger iväg. Kanske genom att ställa klockan och utnyttja tiden dÃ¥ alla fortfarande sover. Och kanske, kanske vÃ¥gar jag säga nej till nÃ¥got jag egentligen inte känner sÃ¥ mycket för, och mest har gjort av gammal vana, för att istället ägna en stund Ã¥t det jag vill.

Vad drömmer du om att göra i sommar? Vad vill du ha uppnått när sommarens ljusa dagar övergår i höstmörker?

Läs den här – eller sluta skriva

framsida

Den här boken borde alla som någon gång skriver någonting någonstans läsa. Och framförallt borde alla som ständigt skriver massor överallt läsa den. Då skulle världen bry sig mer.

Det här skriver jag inte för att författaren, Joakim Hedström, är en fantastisk människa och min vän eller för att han älskar lakrits, precis som jag. Du behöver den här boken. Köp den.

tacktill

 

Nytt mål

image

Sedan någon gång före jul förra året finns en kvinna i mitt huvud. Jag vet att hon heter Weronica. Hon är lite jobbig; hon bråkar och stökar med mig och vill att jag lyssnar på henne. Hon dyker upp då och då för att jag inte ska glömma att hon finns. Jag har inte vetat vad jag ska göra med henne. Förrän nu.

Jag hade satt ett mål för mitt skrivande det här året. Sedan jag satte upp det har mina yttre förutsättningar förändrats och jag tror inte längre att mitt ursprungliga mål är realistiskt. Om det ska vara någon mening med att ens sätta upp ett mål måste det vara möjligt att uppnå målet, om än med en stor ansträngning. Därför har jag reviderat mitt mål. Jag har anpassat det till mitt liv som det ser ut nu. Det är fortfarande ett tufft mål som kräver beslutsamhet och disciplin. Och det känns lika roligt som mitt tidigare mål.

När jag satte upp mitt nya mål blev det plötsligt självklart vad jag ska göra med Weronica. Hon är en del av målet.