Publicerat

Tête-à-tête i fikarummet

gonatt

Träffade miss X idag. Min nya kollega som delar min passion. Vi fastnade en lång stund i fikarummet bara vi två och talade om vårt skrivande. Jag blev så peppad under vårt samtal och ville sätta mig vid min dator och skriva. Med en gång. Men jag var ju på jobbet. Där har jag inte tid att tänka på vare sig mordhistorier eller berättelser för barn. På jobbet har jag en massa annat spännande och roligt att tänka på. Så mycket att jag är lite trött nu. Känslan från fikarummet tidigare idag har helt drunknat i min trötthet. Men det är så det är just nu. Jag accepterar faktum, kapitulerar för tröttheten och retirerar till sängen.

Publicerat

Undrar vad som finns längst ner.

tvätt

Jaha, sÃ¥ är det som vanligt igen dÃ¥. Som en lavin kom allt över mig. Nu minns jag hur det var. Äta, sova, jobba, hämta, lämna, handla, städa, tvätta… Det känns omöjligt att klämma in lite tid i lugn och ro vid datorn i allt detta. Inte ens ett blogginlägg har jag lyckats fÃ¥ till pÃ¥ tvÃ¥ dagar. Jo, jag är jättetacksam över min fina familj och att jag har fÃ¥tt jobb. (Ibland mÃ¥ste jag nypa mig i armen – jag har det ju sÃ¥ bra.) Egentligen kan jag inte begära mer, men sÃ¥ är det ju det där suget i mig att fÃ¥ skriva. Jag mÃ¥r sÃ¥ bra när jag fÃ¥r en liten stund för mig själv vid datorn. Det har nästan blivit ett behov. Kanske som det känns för en inbiten motionär. Människor som tränar mycket och regelbundet brukar säga att de mÃ¥r dÃ¥ligt om de inte fÃ¥r träna. När jag inte skrivit pÃ¥ ett tag blir jag irriterad och ledsen.

Skulle det hjälpa att schemalägga skrivtiden och boka in den i den gemensamma kalendern? Kanske, jag lyckas ju faktiskt komma iväg på körrep varje måndag just därför att det är bestämt i förväg. Men en bokad kväll till betyder att något måste strykas, det är ett som är säkert. Men vad? Just nu känns det hopplöst och det gör mig så frustrerad. Jag har stora delar av min hiskeliga historia i huvudet och den vill komma ut. Vem har någon idé om hur jag ska lyckas?