Kategori: Skrivprocessen

Hen (avskyr detta ord, men i det här fallet är det högst relevant) skymtade förbi i mitt medvetande idag. Jag hann bara få en glimt, men jag tror att jag har en tråd att spinna vidare på.

Det är så härligt när hjärnan jobbar utan att man märker det. Att den kan skapa idéer utan att jag aktivt tänker för att komma på något. Ungefär som när man tappar ett namn just när man behöver det och hjärnan sedan fortsätter att leta fram namnet ur minnet, utan att man tänker på det. Plötsligt poppar namnet upp, kanske flera timmar senare och i ett helt annat sammanhang.

Nu jobbar min hjärna vidare med berättelsens karaktärer och deras förehavanden, både i det medvetna och undermedvetna. Och det är så himla kul, trots att det är en mörk historia.

[onecomsocialsharing]

 

Flera vänner säger sig vilja veta vem som tagit livet av den lilla babyn i min berättelse. Texten är ett utdrag ur första kapitlet i en tänkt kriminalroman. Också jag vill veta mer; jag har nämligen inte hela storyn klar för mig.

Egentligen har jag inte alls haft någon avsikt att skriva mer på den här historien. Men jag blev själv nyfiken på berättelsen när jag läste den igen för några veckor sedan. När jag sedan fick höra att fler än jag ville veta mer fick jag en otrolig lust att fortsätta skriva.

Så det tänker jag göra. Men jag har bestämt mig för att göra lite förändringar i min grundidé. Den text jag skrivit utspelar sig i Kalmar. Istället ska jag låta den utspela sig i Nyköping (finns det någon utgiven deckare som utspelar sig i Nypan?). Jag ska också byta ut huvudkaraktärerna i originalhistorien.

Idéerna snurrar runt i huvudet, får nya kompisar och pockar på att bli nedskrivna. Jag antar att det är en rätt behaglig del av skrivprocessen jag genomgår. Prövningen kommer nog när det är dags att få ner och ihop allt. Det som driver mig nu, förutom glädjen i att hitta på en historia, är lusten att se om jag klarar av att faktiskt få ihop en hel, sammanhållen berättelse.

[onecomsocialsharing]