Förlåt för att jag nästan dödat dig!

klassresakonsertvattnatpaket

Kära blogg! Jag har inte ägnat dig särskilt mycket tid de senaste veckorna. Faktiskt har jag knappt ägnat någon tid alls vid tangentbordet, förutom lite protokollskrivande och en hel del tid på Tradera, ja och så vid jobbtangentbordet då. Jag vet inte vart maj har tagit vägen. Dagarna har varit fulla med jobb, kvällarna och helgerna med hemmafix och arktiviteter med/för barnen. Jag har:

  • bakat kakor till fikaförsäljning pÃ¥ vÃ¥rsoaré
  • lyssnat pÃ¥ barn som varit konferencier pÃ¥ vÃ¥rsoaré
  • bakat kakor till fikaförsäljning pÃ¥ klasskonsert
  • lyssnat pÃ¥ barn som spelat och sjungit pÃ¥ klasskonsert
  • lyssnat pÃ¥ konsert med maken och hans band
  • bakat scones till jobbfrukost
  • planerat klassresa för en sjätteklass
  • varit klassmamma/polis/lekledare/mattant pÃ¥ klassresa
  • bakat kakor till jobbmöte
  • varit med och piffat utegÃ¥rden pÃ¥ förskolans utefixarkväll
  • rensat ogräs i trädgÃ¥rden
  • vattnat rabatter i trädgÃ¥rden
  • haft styrelsemöten med kören
  • bakat kakor till jobbmöte – igen
  • lyssnat pÃ¥ barn som spelat pÃ¥ vÃ¥rkonsert pÃ¥ Culturum
  • haft garageloppis, som resulterade i försäljning för en hundralapp och sjutton annonser pÃ¥ Tradera (en del av det jag släpat fram till loppisen)
  • packat in och skickat sjutton paket med barnkläder sÃ¥lda pÃ¥ Tradera (never again!)
  • skjutsat barnen fram och tillbaka till musikskolan, Culturum, golfklubben…

FörlÃ¥t, kära blogg, för att jag försummat dig. Jag skulle ljuga om jag sa att jag saknat dig, för jag har inte hunnit känna efter och det jag gjort istället har varit roligt. Ja, förutom att packa in sjutton Traderapaket, dÃ¥…

 

 

Kära Mac, förlåt att jag är otrogen!

Mac, kära vän, förlåt mig för att jag väljer HP före dig! Jag kan inte låta bli just nu. Men jag lovar att jag kommer tillbaka till dig. Snart.

Det här tangentbordet (min jobbdator)

jobb

får mer uppmärksamhet från mig än det här

mac

just nu. Jobbet kräver det mesta av min koncentration och kreativitet just nu.

Sorry, Weronica, you’ll have to wait.

Nytt mål

image

Sedan någon gång före jul förra året finns en kvinna i mitt huvud. Jag vet att hon heter Weronica. Hon är lite jobbig; hon bråkar och stökar med mig och vill att jag lyssnar på henne. Hon dyker upp då och då för att jag inte ska glömma att hon finns. Jag har inte vetat vad jag ska göra med henne. Förrän nu.

Jag hade satt ett mål för mitt skrivande det här året. Sedan jag satte upp det har mina yttre förutsättningar förändrats och jag tror inte längre att mitt ursprungliga mål är realistiskt. Om det ska vara någon mening med att ens sätta upp ett mål måste det vara möjligt att uppnå målet, om än med en stor ansträngning. Därför har jag reviderat mitt mål. Jag har anpassat det till mitt liv som det ser ut nu. Det är fortfarande ett tufft mål som kräver beslutsamhet och disciplin. Och det känns lika roligt som mitt tidigare mål.

När jag satte upp mitt nya mål blev det plötsligt självklart vad jag ska göra med Weronica. Hon är en del av målet.