Män man inte ska bli kär i

En vän berättade om sin kärlek till en gift man. Kärleken var ömsesidig, men han hade valt att stanna i sitt äktenskap. Min väns dröm om en gemensam framtid var över. Så sorgligt. För alla. För min vän förstås, som hade hoppats. Men också för mannen och frun, som uppenbarligen inte har det fantastiska äktenskap som de antagligen önskar.

Vissa säger att man ska strunta i kravlistor och vara öppen för någon som kanske faller helt utanför den ram man satt upp, när man söker en partner. Ja, urvalet blir ju definitivt större. Och jag tror att man kan hitta oanat fin kärlek om man kastar kravlistan och vågar öppna sitt sinne. Men vägen dit kan sannerligen vara skumpig!

Jag har ett antal väninnor som befinner sig i samma situation som jag, det vill säga har separerat från ett långt förhållande och gärna vill, kanske inte just nu men så småningom, leva i en kärleksrelation igen. Det ser lite annorlunda ut på partnermarknaden när man är runt 50 jämfört med när man var runt 25, har jag och mina väninnor krasst konstaterat. Där finns varannanveckaspappor, exgifta som ligger i bitter fejd med sin exfru och män som blivit avsevärt mer gubbiga än vi har blivit tantiga. Men sådana saker går att hantera eller ha överseende med om allt annat stämmer. Däremot finns det några omständigheter som nästan garanterat ger trubbel. Här är min lista över män som man bör akta sig för att bli kär i:

  • Män som är så desperata att hitta någon så de pratar om att synka barnveckor redan på första dejten.
  • Män som dejtar flera kvinnor samtidigt, utan att tala om det.
  • Män med trasiga själar som behöver en terapeut mer än en partner.
  • Gifta män som gärna har en affär vid sidan om men som, när det ställs på sin spets, inte vill lämna sin trygga tillvaro med frun, även om äktenskapet lämnar en del övrigt att önska (Så klart, för vem går in i en otrohetsaffär om man lever i en underbar relation?).

(Den sista punkten behöver du förstås inte bry dig om, om du själv är ute efter en affär eller föredrar att vara med en man som aldrig kommer ställa några krav på dig.)

Bakgrundskontrollen bör vara gedigen innan man ger sig hän och kastar sig in i förälskelsebubblan. Som till exempel:

  • Gör kreditkontroll
  • Begär utdrag ur brottsregistret
  • Säkerställ att han inte har missbruksproblem av något slag
  • Be om personbevis eller annat för att säkerställa att han är ogift

Cyniskt? Ja, fruktansvärt! Men sanningen är egentligen den att jag fortfarande tror på den där rosaskimrande kärleken, trots de smällar jag själv och mina väninnor fått. Och jag tänker inte begära utdrag ur brottsregistret om Han dyker upp. Men kanske ett personbevis…

 

Ibland glad. Ibland ledsen. Alltid ensam.

Vissa dagar suger det att leva ensam. Särskilt de där dagarna då jag är extra glad. Eller lite nedstämd. De dagar när det bubblar i hela min kropp av livsglädje och galna idéer. Eller när jag haft en kass dag på jobbet. Om jag träffat en fantastisk person som inspirerat mig och jag bara måste berätta om. Eller när jag behövt stå ut med trista, tråkiga människor som kanske både är självgoda och utan självinsikt. Eller bara behöver bli kramad. Länge. Hårt. Då är det jävligt trist att inte ha den där speciella personen intill. Den som är speciell för mig. Som tycker jag är speciell.

De dagarna suger.

 

Så trött på långsamt

Ibland blir jag så trött på mig själv. Så. Himla. Trött. Så trött att jag skulle vilja uppsöka någon lämplig Byten&återköp och lämna tillbaka mig.

Jag är grym på mycket. Och helt kass på en massa annat. Precis som alla andra. Det är bara det att ibland är det så jobbigt att inse att det jag är kass på får så stora konsekvenser. Oftast mest för mig själv. Jag försöker jobba med dessa outvecklade sidor av mig själv (de jag har insikt om, ska tilläggas). Ja, jag försöker verkligen. I stort sett dagligen. Ganska ofta är jag rätt nöjd över mina minimala framsteg, det går i alla fall åt rätt håll, men vissa dagar, som idag, känns det hopplöst. Det går för långsamt! (Ni som känner mig vet att jag hatar långsamt.)

Jag får en massa, oftast, goda råd från mina många fina vänner. Några klarar jag av att följa, men en del, trots att jag köper in på dem helt, verkar omöjliga för mig att göra i praktiken. Tänk om jag kunde låta någon av dessa fantastiska vänner göra det i mitt ställe! Då skulle det hända nåt. Men jag måste göra detta obekväma, känslomässigt oöverstigliga, själv. Jag vet.

Jag har lyckats hitta sätt att, mycket snabbare än tidigare i mitt liv, ta mig upp ur hålet, som jag då och då ramlar ner i. Så också idag. Det tog inte många timmar av mörker där nere i hålet innan jag kravlat mig upp i ljuset igen. Då kom en tydlig plan till mig för att lösa det problem som ligger för mig just nu. Jag gav mig själv ett gott råd helt enkelt. Och även om det känns som en mycket obekväm handling, så känner jag att jag kommer klara av att genomföra den. Själv. Yay!

Och detta är ju väldigt bra. För vilken Byten&återköp skulle vilja ta emot mig, liksom?