Ett mål kvar

vatten fot

Sista dagen på denna gudomliga plats. För den här gången. Het sol. Havet som en spegel. 27 grader i vattnet. Vilken kontrast från gårdagens störtregn och blåst. Tur att sista dagen fick bli en sådan dag som mer karaktäriserar den här sommarens underbara väder.

I morgon bär det av hemåt. Till mer semester. Vardagen drar inte igång förrän om ytterligare några dagar. Jag har fortfarande en chans att lyckas med mina mål för den här semestern. Målen var: 1. Att läsa. 2. Att röra på mig. 3. Att sova tillräckligt. 4. Att skriva. Jag har läst en del, jag har tagit på mig löparskorna åtminstone några gånger och jag har sovit tillräckligt mycket. Men. Jag har inte skrivit så mycket som jag hade tänkt. Är inte helt nöjd med det.

Innan semestern kom jag faktiskt igång och skrev varje dag. Visserligen bara en liten stund, men ändå. En övning jag provade var att flödesskriva. Jag satte timern på tio minuter, satte mig vid tangentbordet och skrev oavbrutet tills tiden var slut. Regeln är att man inte får stanna upp en enda sekund och inte rätta det man skrivit. Det funkar riktigt bra. Konstigt nog kommer orden till mig hela tiden och det kan bli rätt oväntade formuleringar. Jag hade tänkt att fortsätta med denna övning under semestern vid sidan av att skriva på den text jag håller på med. En bra plan, som jag dock inte har lyckats hålla mig till. Hittills.

Nåja. Jag försöker att inte vara för hård mot mig själv. Jag har tagit vara på det fantastiska sommarvädret, umgåtts med nära och kära och tagit dagen som den kommit. Ätit och druckit gott varje dag. Njutit av dagar långt från det inrutade vardagslivet.

Snart nog är vardagen tillbaka med jobb, lämningar och hämtningar på dagis, skjutsande till aktiviteter, läxhjälp, städning, handling, matlagning. Då är det dags att sätta upp nya mål. Att skriva ett råmanus på fyra månader är kanske inte så realistiskt. Kanske inte att skriva en roman överhuvudtaget just nu. Eller så klarar jag det. Men oavsett så är min plan att satsa på mindre skrivprojekt och sätta tajta deadlines. Jag vet ju hur jag fungerar: jag får som mest gjort med kniven på strupen.

Men först, ett 27-gradigt dopp till.

 

 

När nuet blir sedan

IMG_1553

Det kan vara alldeles underbart med drömmar. Och fruktansvärt frustrerande. När man inte ser hur man kan komma närmare det man drömmer om.

Min fria tid är sÃ¥ begränsad. Jag drömmer om sÃ¥ mycket och har sÃ¥ svÃ¥rt att nöja mig med att ta myrsteg mot mÃ¥let. Hur gör jag för att acceptera verkligheten och finna ro? Hur kan jag klara av att tänka ”det där kan jag göra sedan” när jag vet att mina dagar i det här livet är begränsade; de kan vara slut om tio Ã¥r, om ett Ã¥r, i morgon? Hur gör jag för att glädjas när andra nÃ¥r sina mÃ¥l, medan jag förtvivlat försöker finna utrymme för myrsteg?

Min dröm är som en varböld. Den är som skoskav. Som solsveda. Den går inte att skaka av sig. Jag försöker stänga in drömmen i en skrubb långt in i själen. Men den bankar och bankar på dörren. Tyst, jag har inte tid med dig nu. Jag släpper ut dig när det finns plats för dig.

Sedan.

[onecomsocialsharing]

 

 

”Det kommer nya rÃ¥ttor om nÃ¥gra dagar”

”Dumma pappa!” skriker Vilgot.

”Det kommer nya rÃ¥ttor om nÃ¥gra dagar” säger pappa och klappar Vilgot pÃ¥ huvudet.

”Men de är inte Orvar!”

Jag harvar på med min lilla berättelse, trots att det är ursvårt. Varje gång jag öppnar mitt worddokument tänker jag: vad ska det bli av det här?. Alla andra barnböcker jag läser är ju SÅ BRA. En vän sa åt mig att sluta läsa barnböcker när jag håller på med min egen barnbok. Jag tror jag ska följa hans råd (i den mån det går; jag kommer inte undan godnattsagan).

För övrigt är jag glad över att det fortfarande är skönt höstväder. Det är tydligen annat på gång.

Skärmavbild 2013-10-14 kl. 16.29.56

[onecomsocialsharing]

 

Â