Publicerat

En vanlig torsdag i oktober

rönn

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om framgångsfaktorer för en författare. Hur ser de ut för mig?

Talang. Jag vet att jag har talang, men frågan är om den räcker?

Lidande. Här har jag en stor källa att ösa ur.

Uthållighet. Jag blir fort uttråkad, om jag inte sysslar med något som jag verkligen brinner för. Så, har jag uthållighet nog att ägna ett, två år åt ett bokprojekt?

Disciplin. Jag är mycket disciplinerad när det handlar om uppgifter som jag anser vara ”nyttiga”, som jobb, barn, hus och hem. Skrivdisciplinen mÃ¥ste jag träna upp. Klarar jag det? Kan jag stÃ¥ upp tillräckligt mycket för vad som är viktigt för mig, bÃ¥de gentemot andra och mig själv?

SÃ¥dana tankar har jag en vanlig torsdag i oktober.

[onecomsocialsharing]

Publicerat

Kan löpartights ge mer skrivtid?

dator

Jag har inte skrivit pÃ¥ över en vecka, eftersom jag haft uppdrag som inte tillÃ¥tit stillasittande vid datorn. När jag nu sätter mig igen gÃ¥r det otroligt trögt. Det tar längre tid för orden att komma och formuleringarna blir platta och trÃ¥kiga. Att skriva är verkligen som att träna för att uppnÃ¥ en viss idrottslig prestation; man mÃ¥ste ha ett mÃ¥l, sätta upp milstolpar, planera in träning/skrivtid och hÃ¥lla sig till schemat. Och att inte lÃ¥ta nÃ¥got annat eller nÃ¥gon annan komma emellan. Jag inbillar mig att det är lättare att komma ifrÃ¥n om man säger att man tränar inför ett maratonlopp eller Vasaloppet. Alla förstÃ¥r ju att man inte kan ge sig ut pÃ¥ ett sÃ¥dant lopp om man inte har ett antal mil i löp- eller skidspÃ¥ret. Men att välja bort annat och säga ”nej, jag mÃ¥ste skriva” känns inte helt självklart. Kanske sitter det bara i mitt huvud. Det mesta gör ju det, sitter i huvudet. De värsta hindren sätter man ofta upp själv.

Kanske blir det lättare om jag tar mig pÃ¥ löparskorna och tightsen, vinkar hej dÃ¥ till familjen, men istället för att springa ut i skogen stänger jag in mig i arbetsrummet. Vad tycker du, är det ok att ”slösa bort” tiden pÃ¥ nÃ¥got som kanske inte ger ett konkret resultat alls, inte ens en vältränad kropp?

[onecomsocialsharing]

Publicerat

En bruten näsa

svingen

Jag älskar att läsa högt. Jag läser fortfarande högt för mina två stora pojkar, 12 och 14 år (om och när de vill, förstås). Igår började vi läsa Balladen om en bruten näsa av den norske författaren Arne Svingen. Jag skrattade högt flera gånger, trots att huvudpersonen lever under ganska sorgliga omständigheter. Tänk att kunna hantera ett svårt ämne med humor på ett så skickligt sätt.

Det är verkligen inte lätt att skriva för barn och ungdomar. Funderingarna de bär på tillhör livets svåraste frågor. Barn kräver ärlighet och vill inte ha några krusiduller. Samtidigt får det svåra inte bli för tungt; en tonåring kan pendla mellan svart och vitt och det svarta kan bli väldigt svart.

Att fundera ut en historia som hÃ¥ller kräver sin kvinna (i mitt fall). Tanken ”det här gÃ¥r aldrig” dyker upp som en liten röd figur med horn och treudd. Försöker att inte drabbas av prestationsÃ¥ngest när jag läser andra, fantastiska barnböcker utan istället lära mig. Försöker lÃ¥ta lusten att skriva styra. Kanske kör jag huvudet i väggen och fÃ¥r en bruten näsa, bildligt sett, men vad gör det? Jag har i alla fall haft kul pÃ¥ vägen.

Nog finns det mÃ¥l och mening i vÃ¥r färd –

men det är vägen, som är mödan värd.

Ur I rörelse av Karin Boye

[onecomsocialsharing]