Jag har inte skrivit pÃ¥ över en vecka, eftersom jag haft uppdrag som inte tillÃ¥tit stillasittande vid datorn. När jag nu sätter mig igen gÃ¥r det otroligt trögt. Det tar längre tid för orden att komma och formuleringarna blir platta och trÃ¥kiga. Att skriva är verkligen som att träna för att uppnÃ¥ en viss idrottslig prestation; man mÃ¥ste ha ett mÃ¥l, sätta upp milstolpar, planera in träning/skrivtid och hÃ¥lla sig till schemat. Och att inte lÃ¥ta nÃ¥got annat eller nÃ¥gon annan komma emellan. Jag inbillar mig att det är lättare att komma ifrÃ¥n om man säger att man tränar inför ett maratonlopp eller Vasaloppet. Alla förstÃ¥r ju att man inte kan ge sig ut pÃ¥ ett sÃ¥dant lopp om man inte har ett antal mil i löp- eller skidspÃ¥ret. Men att välja bort annat och säga ”nej, jag mÃ¥ste skriva” känns inte helt självklart. Kanske sitter det bara i mitt huvud. Det mesta gör ju det, sitter i huvudet. De värsta hindren sätter man ofta upp själv.
Kanske blir det lättare om jag tar mig pÃ¥ löparskorna och tightsen, vinkar hej dÃ¥ till familjen, men istället för att springa ut i skogen stänger jag in mig i arbetsrummet. Vad tycker du, är det ok att ”slösa bort” tiden pÃ¥ nÃ¥got som kanske inte ger ett konkret resultat alls, inte ens en vältränad kropp?
[onecomsocialsharing]
Klart du ska skriva, märks vilken energi det givit!
Tack. Jag fortsätter.