En av de viktigaste utmaningarna man har som chef, tycker jag, är att möta varje medarbetare i den situation han eller hon befinner sig i just nu. Att snabbt känna in, tolka och förstå i vilket sammanhang medarbetaren upplever sig vara i nu och sedan bemöta medarbetaren på ett sätt som får honom eller henne att lyfta, eller åtminstone inte sjunka. Som chef kastas man ibland snabbt mellan olika sammanhang och behöver läsa in situationen på nolltid. Något man som förälder tränar på nästan varje dag.
Som idag, när mina sportlovslediga barn ringde mig pÃ¥ jobbet, och beklagade sig över att färdigrätterna jag köpt var oätliga. Jag var tvungen att kasta mig frÃ¥n det jag höll pÃ¥ med (som var ganska lÃ¥ngt ifrÃ¥n prefabricerade pastarätter) till barnens situation just dÃ¥. En smaklös, överkokt färdigrätt störde den behagliga tillvaron av non-stop-minecrafting-utan-föräldrar-som-tjatar-att-det-är-dags-att-sluta-spela. Med andra ord, the end of the world. DÃ¥ gällde det att snabbt möta sönernas frustration, utan dömande ord och suckar, och hjälpa dem att inse: it’s not the end of the world. För att en minut senare Ã¥tergÃ¥ till planeringen av kommande utvecklingssamtal.
Ett är säkert: att vara mamma slår alla chefskurser jag varit på.