Det är en obekväm och absurd känsla att vilja snabbspola livet och samtidigt inte vilja bli en dag äldre. Tur den känslan inte infinner sig så ofta.
en trebarnsmammas försök att förverkliga sin bokdröm – och andra drömmar
Planen var en hel gamingdag (en dag börjar när tonåringen vaknar runt ett), men ska-bara-mamman fick inte ner rumpan i soffan förrän vid femtiden. Men sen satt den där. Hela kvällen. Med avbrott för att laga nudlar. (Nej, vi värmde inte färdiga fattig-student-nudlar, det tyckte vi alla var lite väl extremt – vi gjorde egen nudelrätt from scratch.) Den otränade mamman hade vin i glaset när hon borde haft Red Bull; halv tolv orkade hon inte mer utan fick erkänna sig besegrad av sömntunga ögonlock. Tonåringen visade stor förståelse med orden ”vi kanske ska avsluta nu och gå och lägga oss?”, trots att det var en ovanligt tidig avslutning för honom. Until next time, Lara.
Två gånger i livet har jag träffat en människa, som jag redan efter bara en kort stunds samtal, kände en stor samhörighet med och direkt blev vänskapligt förälskad i. (Vad menar jag med vänskapligt förälskad? Det ska du snart få veta.) Den ena gången var för 27 år sedan, då jag på en föreläsning mötte S, och direkt föll för hennes värme, lugn och absoluta äkthet. Hon är fortfarande lika varm, lugn och äkta och en av de personer som jag är mest tacksam över att ha mött i livet. Den andra gången var för två månader sedan, då jag mötte K som jag stämt blindträff med på ett kafé. Efter en underbar eftermiddag med fantastiska samtal hade jag fallit pladask för denna varma, modiga, glada och sanna kvinna. Jag var förundrad och tacksam över att våra vägar korsats (kanske inte jätteförundrad; jag är ju övertygad om att det finns en kraft som ser till att vi möter de människor vi behöver, just när vi behöver dem) och full av starka, varma, härliga kärlekskänslor.
Vad menar jag då med vänskapligt förälskad? Jag tycker om att använda ordet förälskelse även när det gäller vänskap, för det är ett ord som får en att känna. Förälskelse är en stark känsla som de flesta kan relatera till, även om man inte upplevt känslan själv. Vi pratar så mycket om förälskelse och kärlek till en partner – att hitta och ha en partner är för många det som livet går ut på. Men det finns så många andra kärlekar som kan hjälpa en att fylla livet med mening. Kärleken till en vän till exempel. En sådan kärlek kan vara minst lika stark som den till en partner, även om den är helt annorlunda. Att hitta någon som blir ens vän, att ha denna i sitt liv i kanske många år, är något av det mest fantastiska vi kan uppleva. Det är så lätt att ta vänner för givna, att låta annat gå före tid med vännerna (ja, jag har själv gått i den fällan), att tro att de alltid ska finnas kvar utan att jag anstränger mig och visar kärlek och uppskattning. Att få möjligheten att uppleva en stark vänskaplig kärlek är en gåva som man ska ta hand om och vårda djupt. Så tack S och K för att jag fått uppleva starka, känslofyllda första möten. Tack S för att du fortfarande är kvar. K, jag hoppas du vill stanna kvar länge.
Jag har många fler fantastiska vänner i mitt liv – med en del av dem var första mötet starkt, även om det inte var blixt från himlen som med S och K, med andra har vänskapen vuxit fram under längre tid. Jag är tacksam över dem alla och jobbar på att bli bättre på att ta hand om och vårda mina vänskaper. För de är alla viktiga, oavsett om det var kärlek vid första eller tjugosjunde ögonkastet.