E
K
O
R
R
H
J
U
L
Det var väldigt vad det snurrade igång fort efter semestern. Obevekligt snabbt rullar det på, det där ekorrhjulet.
Är det livet?
En ickerecension
”När man har en stor sorg i kroppen blir man inte särskilt trevlig.” Annika Koldenius
Annika Koldenius bok Vi var alltid beredda recenseras i dagens SvD. Eller inte. För hur kan man recensera en bok som är en djupt personlig framställning om att förlora ett barn? Vilket recensenten ocksÃ¥ skriver: ”Ska jag tycka till om interpunktionen, dispositionen, tonen? Omöjligt.”Â
Om du har friska barn och vill fÃ¥ perspektiv pÃ¥ ditt liv som förälder – läs boken. Om du har ett sjukt barn och vill känna dig mindre ensam i dina känslor – läs boken. Om du vill fÃ¥ mer förstÃ¥else för hur det kan vara att leva med ett sjukt barn, och att förlora ett barn – läs boken. Eftersom jag inte har nÃ¥gon erfarenhet av att förlora ett barn kan jag inte säga om boken kan vara en källa till tröst och samhörighet, men jag kan tänka mig det. Den ger hopp om att det gÃ¥r att fortsätta leva efter att det värsta hänt. Ja, att till och med orka skriva en bok om det värsta.
Recension: Vi var alltid beredda – Annika Koldenius (Sakprosa) | Litteratur | SvD.
Visor till kräftan
Äldste sonen och jag diktar egna snapsvisor, med visst stöd av barnens farmor, till kvällens kräftskiva. Verkar som om sonen och jag har samma morbida textliga böjelser (visa tvÃ¥ och tre)…
Nu ska vi gå på kräftkalas
Mel: Rövarvisan
Text: David & Charlotte
Nu ska vi gå på kräftkalas, ja vi ska käka kräftor
och sitta ute vid ett bord, insvepta i koftor
Och dricka många nubbar, si
då blir vi glada snubbar vi
Vi dricker och skrålar, vi suger och skålar
och höjer vårt glas på vårt kräftkalas!
En kräfta glad
Mel: Krokodilen i bilen
Text: David, Marita & Charlotte
Nyss så träffa’ jag en kräfta glad som slängdes ner i ett spad
Den blev så röd och fin men fick en sorgsen min
Han visste det var kört
och livet var förstört
För snart han skulle bjudas som kalasamat
Det var en gång en kräfta
Mel: Klas Klättermus
Text: David & Charlotte
Det var en gång en kräfta, den kräftan hette Klas
och han var alltid bjuden när det var kräftkalas
Det bästa som han visste, det var att dricka sprit
och fick han ingen sprit, ja, då kom han inte dit
Faderullanlej
De andra sparar nubben och har i sina glas
men jag har slut på nubbe och glaset har gått i kras
Och vännerna är kokta och ligger illa till
de skulle nog behöva en liten nubbe till
Faderullanlej
De bjuder mig på kräftor, men jag vill inte ha
för jag är ju en kräfta och vill ej va kannibal
Jag vill så gärna leva och dricka akvavit
se andra äta kräftor – då tappar jag aptit
Faderullanlej