I natt var det bus i mannens och mitt sovrum. Just när vi skulle somna hörde vi ett underligt ploppande. Första gÃ¥ngen avfärdade vi det med ett ”det förekommer alltid ljud i ett hus”. Andra gÃ¥ngen började jag bli lite orolig, men mannen lÃ¥g lugnt kvar. Tredje gÃ¥ngen fick jag nog.
Jag tycker otroligt illa om möss och min fasa är att få se en mus inne i huset. När jag hör ett mystiskt ljud i huset tror jag alltid att det är en mus. Så när jag hörde det konstiga ploppandet trodde jag att det var en mus inne i vårt sovrum. För min man, som kunde tänka klart, var det självklart att ljudet inte kunde komma från en mus. Jag kröp längre ner under täcket och bad mannen titta under sängen. Min man hade förstås rätt, det var ingen mus. Det var en av sönerna som spelat oss ett spratt. Under sängen stod en plåtbricka med gula ärtor i vattenfyllda muggar. Gula ärtor som läggs i vatten sväller så småningom och trillar över kanten på muggen/glaset och åstadkommer ett litet sött plopp när de träffar plåten.
När man är mamma blir livet i alla fall inte tråkigt.
