Jag blir alltid så imponerad när jag hör om människor som lyckas resa sig efter en rejäl smäll. Människor som hittar nya vägar när livet tar en helt annan riktning än man tänkt sig. Jag är väldigt nyfiken på vad som får människor att resa sig, att spira igen. För mig är ord en stor hjälp. Ord i böcker, ord i låttexter, ord från mina kära, ord från oväntat håll.
Häromdagen träffade jag en vän som, varje gång vi träffas, gjuter mod i mig och säger saker som talar direkt till mitt hjärta. Ord som får mig att inse och acceptera det jag innerst inne vet, men inte riktigt vågar erkänna. Jag tänkte då på hur ord kan leda till en vändpunkt, vara en hjälp att komma vidare, göra skillnaden mellan att inte våga och våga.
Jag lever i en del av världen som är förskonad från förödande naturkatastrofer. Jag lever i ett samhälle som tar hand om de svagaste (även om det ibland kan diskuteras hur det egentligen är med den saken, men det är en politisk fråga). Mina bekymmer är rätt futtiga sett i ett större perspektiv. Men i det lilla känns ibland svårigheter och bakslag som näst intill oövervinnerliga. Då betyder varma ord från människor omkring, som tar sig tid att tänka på just mig, oerhört mycket. Då kan omtanken uttryckt i ord från nära, som står ut med det nyckfulla beteendet hos en som står på skakig mark, vara helt avgörande.
Om det är ord som avsändaren verkligen menar. Även när det är tufft.
What are words
If you really don’t mean them
When you say them
What are words
If they’re only for good times
Then they don’t
When it’s love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we’re gone
 Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I’ll be there
And I’m gonna be here forever more
Every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most
I’m forever keeping my angel close
Chris Medina
[onecomsocialsharing]
